CONTACT av Robert Zemeckis (1997)

CONTACT av Robert Zemeckis (1997)
Svensk titel: Kontakt
Med Jodie Foster, David Morse, Jena Malone, William Fichtner, Matthew McConaughey, Jena Malone, Geoffrey Blake, Sami Chester, Timothy McNeil, Tom Skerritt, Henry Strozier, Michael Chaban, Maximilian Martini, Larry King, Thomas Garner, Mak Takano, Saemi Nakamura, Seiji Okamura, Hiroshi Tom Tanaka, Alex Veadov

Fram med trumpeterna och fanorna! Jubel och klang! En science fiction-film från modern tid – 1997 – som a) utnyttjar genrens inneboende möjligheter till idéinnehåll och spekulation och b) har bara ett minium av nödvändiga specialeffekter, smakfullt återhållsamma.

Filmen heter Contact, är regisserad av Robert Zemeckis och presenterar Jodie Foster i en av sitt livs stora roller.

Jaha, vad ska man säga om den här överraskningen? Jag satt igenom denna rätt långa film – ungefär två och en halv timme – med skepsisen på högvarv och tänkte på hur jag skulle skjuta sönder den i recensionen. För jag visste ju att den som all annan science fiction-film omgående eller i alla fall efter någon halvtimme eller allra senast mitt i skulle förvandlas till en specialeffektscirkus och bli lika tradigt och förutsägbart renons på innehåll som science fiction à la Hollywood så gott som alltid blir.

Men det blev aldrig så.

Det här är för all del inte riktigt stor filmkonst heller, inte sett i det stora hela. Men det är ändå utmärkt science fiction, just på grund av att här förekommer spekulation kring och intressanta både vetenskapliga, religiösa, samhälleliga och filosofiska infallsvinklar på vår första kontakt med extremt högtstående, utomjordiska intelligenser.

Spänningsfältet som råder mellan filmens huvudgestalter och deras olika infallsvinklar, och i den genom filmen återkommande diskussionen om och mellan vetenskap och religion är relevant och intressant, och alltsammans är förvånansvärt väl turnerat för att vara en science fiction-film (!) från Hollywood (!). Och det politiska intrigerandet – trångsyntheten och bristen på visioner när presidentens säkerhetsrådgivare förmår tänka endast på rikets säkerhet inför denna den största händelsen i mänsklighetetns historia – är tyvärr alltför trovärdigt.

Den första kontakten tas på ett sätt som är båda trovärdigt och innovativt. Suggestiva signaler som visar sig symbolisera primtal och utomjordingarnas återsändande av den första TV-utsändningen från jorden, som de uppfattade som ett kontaktförsök men som råkade vara Hitlers invigning av olympiaden i Tyskland 1936. Hur pass sannolik i detalj kontaken kan tänkas vara är förstås omöjligt att säga, men principen för den är avgjort en av de trovärdigaste. Väldigt mycket mer av ren spekulation är de tredimensionella ritningarna till en farkost som kan ta sig igenom maskhål i rymden, men det hör till science fiction-genren och fungerar inom filmens ramar utmärkt med ett visst mått av s.k. suspension of disbelief.

Och, kanske viktigare än något annat med tanke på typen av film – de elegant återhållna, smakfulla specialeffekterna, som varken är större eller fler och framför allt inte grällare än att de fyller sin nödvändiga funktion, det vill säga att underbygga och förstärka intrigen och temat, inte först överrösta och sedan dränka dem. Det normala är ju annars att världens högst betalde skådespelare, Mr. Special Visual Effects, får den kostsamma huvudrollen i hollywoodsk science fiction-film, och håvar åt sig så många pengar att det inte blir något över till budgeten för riktiga skådespelare, manus, dialog och andra sådana där små kinkigheter som den grinigare delen av publiken ofta förolämpande nog tycker är nödvändiga för att det ska bli riktig film.

Jodie Foster är intensivt närvarande och mycket trovärdig i en krävande roll. Och med sitt – som man nu slås av – ganska märkliga ansikte även utseendemässigt väl lämpad för den överjordiskt främmande känsla som präglar filmens klimax, resan till Vega.

I Contact finns hör- och synbara ekon av både Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey och Andrei Tarkovskijs Solaris, och även om den här filmen inte alls kan sägas nå dessa bådas höjder så är den högst väsentligt mycket längre på väg än den förkrossande majoriteten av all science fiction som gjorts, görs och kommer att göras i Hollywood.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 svar to “CONTACT av Robert Zemeckis (1997)”

  1. Svensson Says:

    Jag har inte läst Sagans bok (som ligger till grund för filmen), men antagligen är den rätt bra också. Det var ju så mycket snack om den innan den kom på 80-talet, man befarade det värsta, men antagligen levererade han – liksom filmmakarna gjorde här. Filmen har jag sett och din recension fick mig att uppskatta den än mer. Kanske en ”minor classic”?

    Det finns som sagt ekon av Solaris och 2001, men på det hela står Contact på egna ben tycks det mig.

  2. moviehead Says:

    Visst gör den det, och det tycker jag som sagt är en glädjande överraskning. Dessutom är den inte en refake som så mycken annan modern science fiction på film, som den nya och fjärde versionen av The Body Snatchers (som jag inte ens minns vad den heter), nyinspelningen av The Day the Earth Stood Still, remaken av just Solaris, den kommande nyversionen av Total Recall, och så vidare ad infinitum tråkikum.

    Contact tycker jag kan förtjäna att bli en minor classic i alla fall inom science fiction-filmfältet. Och påminner den inte rätt mycket i stämningsläge om en annan minor classic som jag tycker borde vara en major classic, Fred M. Wilcox Forbidden Planet?!

    Jag har tyvärr inte heller läst Carl Sagans bok men minns även jag uppståndelsen runt den *innan* den kom, vilket jag tyckte var besynnerligt redan då. Sedan, när den väl kom ut, såg jag ytterst få ilskna eller ens tvivlande röster.

    Kör hårt,
    Bellis

  3. John-Henri Says:

    Det var mycket riktigt avsevärda mängder tjafs runt Carl Sagans roman innan den kom ut. Såvitt jag minns berodde det på två saker: dels fick han ett mycket stort förskott för boken (två miljoner dollar, det dittills högsta förskott som någonsin betalats ut för en icke skriven roman), vilket väckte en del ont blod bland somliga yrkesförfattare som ansåg att han – som aldrig förr skrivit skönlitteratur – slog mynt av sin berömmelse på ett ohemult sätt, dels kom också snabbt ett rykte i svang som gick ut på att han inte kunde skriva romanen själv utan betalade en spökskrivare för att skriva den men utan att för den skull avstå från sina arvodesmiljoner.

    Som sagt ovan kom det här av sig när romanen väl utkom. Jag har läst den, och den är knappast något litterärt lysande verk men väl en tillfredsställande opch hantverksmässig hedervärt skriven roman med åtskilliga tänkvärdheter. Filmen är en rätt hederlig version av romanen, även om Sagans roman är lite mer entydigt antireligiös än filmen; det finns också en vidareutveckling av intrigen, med potentiellt vidare ramifikationer för existensen av äldre och än längre utvecklade intelligenser i universum, som helt uteslutits ur filmversionen. Men det är knappast något att haka upp sig på.

    Sedan romanen väl utkom försvann synbarligen det mesta av kontroversen kring den. Jag har inte hört någon därefter hävda att Sagan inte skulle ha skrivit den själv (hand många populärvetenskapliga böcker uppfyller alla rimliga önskemål på bevis för att han kan skriva; tanken att han skulle vara en sämre stilist än till exempel Isaac Asimov slår mig som befängd), och med tanke på bokens och senare filmens försäljningsframgångar skulle ytterligare tjafs om förskottet vara synnerligen förfelat, eftersom Sagans bok naturligtvis med normal royalty tjänat in sina två miljoner dollar många gånger om. Vad han själv tyckte om filmen vet ingen; han dog tyvärr, bara 62 år gammal, nästan ett år innan den hade premiär.

    John-Henri

  4. rymdolov Says:

    Filmen var bättre än boken.

    Jag skojar bara. Det här tycker jag är ett exempel på när filmmakare ändrar precis lagom mycket i en berättelse för att den ska göra sig som film. Både filmen och boken har en liten twist på slutet, men filmens är nog faktiskt bättre, som twist betraktad. Jag kan rekommendera boken, som trevlig läsning, men medan filmen är en av de bästa sf-filmer jag sett finns det väldigt mycket sf-litteratur som är bättre än boken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: