TERMINATOR 3: RISE OF THE MACHINES av Jonathan Mostow (2003)

TERMINATOR 3: RISE OF THE MACHINES av Jonathan Mostow (2003)
Med Arnold Schwarzenegger, Nick Stahl, Claire Danes, Kristianna Loken, David Andrews, Mark Famiglietti, Earl Boen, Moira Harris, Chopper Bernet

SPOILERVARNING

Alla som har sett den minns biljakten i Peter Yates Bullitt med Steve McQueen, från 1968.

En klassisk filmsekvens. Filmhistorisk. Och det beror på att den är hisnande. Och innovativ. Men även realistisk. Eller i alla fall möjlig. Och därför trovärdig. Så även om man med tvekan förstår syftet med biljakterna i enstaka av de filmer som följt på den, så är det obegripligt varför Terminator 3 inleds med en tjugofem minuter lång biljakt. Bilarna kör in i varandra och exploderar och börjar brinna och frontalkrockar och körs trots det vidare i rasande fart, och tittarens hjärna börjar sakta stänga av för att så småningom stänga av helt och hållet. Fast då är det nästan tjugotre minuter kvar av denna enastående långa sekvens, som inte för den skelettlika intrigen framåt en millimeter. Filmen, om än inte bilarna, tappar fart fullständigt. En död sekvens i rasande fart. Vilket borde vara en självmotsägelse men inte är det.

Och denna inledande, långa sekvens är i sig ett koncentrat av resten av filmen, för därefter exploderar i stället i tur och ordning en militär anläggning, mängder av futuristiska krigsmaskiner som finns i den militära anläggningen, ett par helikoptrar och därpå en militär anläggning till.

Sedan är filmen slut.

Arnold Schwarzenegger gör sig väl som filmens terminator, men det är förstås trivialt sant och inte märkligt. Den bisarre Schwarzenegger är – och det är också trivialt sant och inte en sarkastisk lustighet – en av de fyra mest enastående obegåvade skådespelare som någonsin dykt upp på filmduken. Han kan helt enkelt inte agera, han är en förvuxen jättebaby som rör sig precis som en maskin, eftersom hans groteska kropp gör det mycket svårt för honom att röra sig över huvud taget – och eftersom rollen som terminator föreskriver avsaknad av en vuxen människas intellekt och emotionella register är den bedövande livlöse Schwarzenegger perfekt för den. På något sätt förstår jag plötsligt den fråga jag fick av en filmtittande science fiction-fan vid en bardisk härförleden, om vem det nu är som ska ersätta Schwarzenegger i Terminator 4 verkligen kan fylla ut rollen som han. På det svarade jag att en roll som inte kräver något skådespeleri alls är helt ointressant och helt okomplicerad, och att frågan därför var ointressant och okomplicerad. Det spelar ingen roll vem som spelar en roll som inte kräver något. Fast nu är jag inte så säker längre. Att någon enda människa skulle klara av att agera lika livlöst ointressant som Schwarzenegger framstår plötsligt som mycket osannolikt. Det kan alltså hända att nästa Terminatorfilm, tydligen minus Schwarzenegger, blir en liten aning intressant, eftersom man kanske i alla fall får något slags skådespelare i rollen som den nye terminatorn.

Fast jag tvivlar ändå.

För de här oändliga cirkusparaderna av specialeffekter är och förblir lika tröttsamma oavsett vilka filmer utan intrig och skådespeleri och tema de presenteras i.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

3 svar to “TERMINATOR 3: RISE OF THE MACHINES av Jonathan Mostow (2003)”

  1. rymdolov Says:

    Jag såg den på bio, faktiskt. 2:an är en sådan där film som jag gillar av grumliga nostalgiska skäl och jag gillar när saker exploderar på film (faktiskt).

    Men det är så tragiskt, för här hade de faktiskt chansen att göra en riktigt bra sf-film. Huvudpersonen är ju faktiskt i situationen att veta dels att allt kommer att gå åt pipan vad han än gör och att det är upp till honom att ordna allt sedan. Vilket han uppfostrats till av sin halvpsykotiska morsa. Att försöka att trovärdigt skildra hur hans psyke påverkats av sådana förhållanden skulle kunna utgöra ett mästarprov för en duktig manusförfattare med hjälp av skådis och regissör. Sen hade de kunnat lägga in en allt-exploderar-sekvens mot slutet, bara för att tillfredsställa actionfansen.

    Men de försökte inte ens. Jag tror att Connors uppgivenhet inför sitt öde skymtar förbi i en enstaka replik, men mer är det inte.

    Förresten kan jag nämna att halva salen gapskrattade när de fick se Schwarzenegger naken. Jag tycker nästan lite synd om honom.

  2. moviehead Says:

    Javisst, för grundidén redan från Terminator (alltså film 1) är ju en rätt frän science fiction-idé. Framtidens maskiner/androider har blivit så autonoma att de gör uppror mot människan och en världsbrand i form av ett förödande, globalt krig utbryter och maskinerna skickar en terminator bakåt i tiden för att ta död på kvinnan som kommer att ge upphov till en av framtidens effektivaste, mänskliga ledare i kriget. Möjligen inte jätteoriginellt inom science fiction-litteraturen, men avgjort avancerat för att vara i en science fiction-film (eftersom de för det mesta är enbart ka boom-explosioner i krig mellan människor och utomjordiska monster, typ). Och så förfaller allt till våldsam, hjärnförstummande action, ärligt talat redan från film 1 och ännu mer i film 2 varpå hela konceptet totalhavererar i film 3.

    För du har ju rätt. Förutsättningarna för en ganska lysande science fiction-film fanns där.

    Det är det här jag menar med att det inte bara är byggnader och raketer och monster som exploderar i Mr. Special Visual Effects stora verkstad, utan i förlängningen filmkonsten som sådan (se artikeln Om specialeffekter på avdelningen Sidor). Man spränger filmkonsten i luften med filmkonstens egna specialeffekter och även om det förvisso ligger en inbyggd tragik av Oedipusmått i det, så saknar den skönheten hos tragiken i de grekiska dramer som liksom filmkonsten med hjälp av skådespelare gestaltade intrig och tema.

    Kör hårt,
    Bellis

  3. Patrik Centerwall Says:

    Klar det är en bra grundidé, den är ju snodd från Harlan Ellison.

    Jag vet inte om det är sant, men Ellison lär ha hängt på inspelningsplatsen och ställt massa frågor om filmen och varifrån de hade fått sina idéer. Till sist hade James Cameron erkänt att visst, mycket var plockat från några noveller av en författare vid Harlan Ellison. Först då sträckte Ellison fram handen, hälsade på Cameron och presenterade sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: