THE 300 SPARTANS av Rudolph Maté (1962)

THE 300 SPARTANS av Rudolph Maté (1962)
Svensk titel: De tappra 300
Med Richard Egan, Ralph Richardson, Diane Baker, Barry Coe, Anna Synodinou, John Crawford, Anne Wakefield, Michalis Nikolinakos

SPOILERVARNING

En av historiens avgörande vändpunkter är slaget vid Thermopyle (Thermópili), som låg till grund för filmen 300 av Zack Snyder (2006).

The 300 Spartans är originalfilmatiseringen av samma historiska händelse.

Man måste förstås ta en sådan här film för vad den är, ett kostymspektakel som ger tittaren den grovt omstuvade Hollywoodvarianten av den historiska sanningen. En matinéfilm för tuggummituggande, äventyrslystna pojkar i lägre tonåren.

Vilket The 300 Spartans förstås är.

Vilket The 300 Spartans överraskande nog även inte är.

Det som främst överraskar är att den – i stort sett – är historiskt korrekt och alltså inte bjuder på den sedvanliga, omstuvade Hollywoodvarianten. För dramaturgins skull har man arbetat in den i produktioner av det här slaget nödvändiga kärlekshistorien, man har mycket entydigt gjort hjältarna till ofelbart ädla och goda och skurkarna till ofelbart usla och onda (vilket i och för sig i just detta fall stämmer väl överens med den historiska sanningen) och tagit sig de nödvändiga friheterna för att göra en berättelse av alltsammans (fast man kunde ha låtit gudarnas fader heta Ievs (Zévs) som han gjorde i Grekland, inte Jupiter (på engelska Jove) som var det namn han fick när romarna stal grekernas Pántheon). Och Richard Egan som den imponerande vasiléos – kung – Leónidas av Sparta skulle också kunna vara en Stomatolreklam i hoplitrustning, men det är ofrånkomligt med tanke på när filmen spelades in.

Bortser man från sådana omständigheter – eller accepterar dem som nödvändiga eftersom det här är spelfilm och inte historielektion – så är The 300 Spartans på många sätt imponerande. Den är inspelad på plats i Grekland, så landskapen och själva passet är autentiska. Stor omsorg har lagts ned på dräkterna (även om man tycker att det kunde ha varit mindre uppenbart att bröstplåtarna är av plast) och på att få de upprepade drabbningarna att se autentiska ut. Det här är långt före de tvådimensionella, livlösa datoranimeringarnas tid, så när man behöver tusen soldater som ska komma rusande över en slätt anlitar man tusen statister i soldatmundering som kommer rusande över en slätt. Dessutom saknar drabbningarna de övermänskliga, löjeväckande cirkuskonsterna i form av huvudpersonens ofattbara hjältedåd i ultrarapid som är obligatoriska i modernare filmer av det här slaget – här är det frågan om gyttrigt, desperat, ofta klumpigt kämpande i formationer som snabbt bryts upp konfronterade med fiendestyrkan, men befriande nog utan att man som tittare för den skulle behöver se armar och ben vina genom luften och blod och hjärnsubstans forsa och skvätta över marken.

Men det är förstås också matiné.

De schablonartade stereotyperna finns här närmast i överflöd, men återigen – i just det här fallet känns det för en gångs skull historiskt korrekt. Den persiske barbaren Xerxes I var en maktgalen tyrann och vasiléos Leónidas av Sparta och hans 300 mannar tillhör historiens kompromisslöst modigaste och mest hedersamma människor. Deras bragd då de under tre dagars strider höll Thermopylepasset mot den ofattbart överlägsna, persiska hären – enligt vissa uppgifter uppgick den till 5 miljoner soldater, men minst 200 000–300 000 – och slutligen förrådda stred till sista man, kom att bli Greklands och därför i förlängningen den västerländska civilisationens räddning.

Och det är inte ens några överord.

När Leónidas fick veta att den persiska hären var så stor att pilarna från dess bågskyttar skulle förmörka himlen, kisade han mot solen och sa: ”Vad skönt. Då får vi strida i skuggan.”

När Xerxes I lät skicka bud till Leónidas med erbjudande om att denne skulle kapitulera och överlämna sina vapen, svarade Leónidas: ”Kom och hämta dem.”

Och inte bara i filmen.

Det gjorde han i verkligheten.

Med andra ord, en stereotyp matinéhjälte som har funnits på riktigt.

Och här i oemotståndlig Technicolor.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , ,

9 svar to “THE 300 SPARTANS av Rudolph Maté (1962)”

  1. Illern Says:

    ”En av historiens avgörande vändpunkter är slaget vid Thermopyle (Thermópili), som låg till grund för filmen 300 av Zack Snyder (2006).

    The 300 Spartans är originalfilmatiseringen av samma historiska händelse.”

    Ska man vara lite petig så är väl ”300” av Snyder baserad på den grafiska berättelsen ”300” av Frank Miller vilken i sin tur är en berättelse om slaget vid Thermópili. Det finns med andra ord ett extra skikt mellan filmen ”300” och historien och som inte är ”The 300 Spartans”.

  2. Illern Says:

    Det finns för övrigt en intressant bok av Tom Holland som heter ”Persian Fire”, på svenska döpt till ”Maraton” vilket är synd eftersom den behandlar mycket mer än slaget vid Maraton och man kan gott hävda att de grekiska stadsstaterna inte kunde andas ut efter Maraton.

  3. moviehead Says:

    Sant, förstås, men den historiska händelsen är ju densamma trots det. Dessutom envisas jag som bekant med att röra mig i just filmens värld i sådana här frågor, eftersom jag inte kopplar samman filmer med deras eventuella litterära förlagor (se vidare miniartikeln Om böcker som är bättre än filmer på avdelningen Sidor här på Kinematografi) och även om det är marginellt mindre befogat att bortse från den kopplingen när förlagan är en grafisk roman, så tycker jag nog att filmen ska stå så att säga på egna ben. Den är ett verk i sig och ska som sådant bedömas, men kan relevant jämföras med ett annat filmiskt verk som behandlar samma tema och/eller intrig.

    Jag har ännu inte sett 300 av Zack Snyder, men jämförelsen kommer förstås att dyka upp här på Kinematografi så småningom.

    Kör hårt,
    Bellis

    • Illern Says:

      Jag förstår din inställning beträffande förlagor till film men i just fallet ”300” tycker jag den grafiska romanen som förlaga är så uppenbar. Det är väldigt tydligt en dålig inkarnation av en okej grafisk roman (enligt mitt tycke). Den grafiska romanen har haft enormt mer inflytande på filmen än några relaterade historiska händelser (även om också det gjorts ytterligare märkliga avsteg från den grafiska romanen som inte förhöjer filmen, tycker jag).

  4. moviehead Says:

    Att de grekiska stadsstaterna inte kunde andas ut efter Marathón bevisas väl om inte annat av att det andra invasionsförsöket, då slaget vid Thermópili stod, kom bara tio år senare! 🙂

    Förträfflig bloggikon du har, för övrigt.

    Kör hårt,
    Bellis

    • Illern Says:

      Jag trodde en grek skulle ha lite svårt att acceptera en romariller men det är skönt att se lite öppet sinne 🙂 På Facebook har jag just cirklat genom en grekisk, två makedonska, en kartagisk och en romersk iller som avatar. Ett varv runt Medelhavet 🙂

  5. Illern Says:

    Appropå hjältarna ofelbara godhet så ”lider” den dock här som i till exempel hos Tolkien av en överdriven oböjlighet och en rätt att döda fienden en masse som man kan tycka är moraliskt tveksam. Å andra sidan hade man nog mer sådana ideal i den tid som illustreras i filmen.

  6. moviehead Says:

    Den inställningen är utan tvivel historiskt korrekt. Det spartanska hedersbegreppet var detsamma som i filmen – segra eller dö. Man ska också minnas att det lilla Grekland stod inför en enorm, invaderande övermakt och enda sättet att försvara sig var rimligen att döda fiender (och driva bort dem, förstås, vilket ju också skedde).

    Persernas motsvarande inställning är även den historiskt korrekt, förstås.

    Människoliv var långt ifrån lika mycket värda i antiken som i dag, men något mer värda i de grekiska stadsstaterna eftersom man där – för första gången i historien – insåg och värnade om värdet i individuell frihet i stället för att betrakta befolkningen enbart kollektivt.

    Kör hårt,
    Bellis

  7. Svensson Says:

    Det där om ”strida i skuggan” sas av en viss Stelios, inte Leonidas. Har jag nyligen fått lära mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: