DEN BRYSOMME MANNEN av Jens Lien (2006)

DEN BRYSOMME MANNEN av Jens Lien (2006)
Med Trond Fausa Arvaag, Petronella Barker, Per Schaaning, Birgitte Larsen, Johannes Joner, Ellen Horn, Anders T. Andersen, Hanne Lindbaek, Ivar Lykke, Johns Kristensen

Låt se nu.

Receptet.

Åtminstone tre deciliter The Prisoner (TV-serien med Patrick McGoohan i huvudrollen). En liten nypa Paris, Texas av Wim Wenders. Tre deciliter Sånger från andra våningen av Roy Andersson. En deciliter Franz Kafka, gärna i form av en halv deciliter Orson Welles’ The Trial och en halv deciliter Steven Soderberghs Kafka. Två deciliter Philip K. Dick, tre deciliter 1984 av George Orwell, en kapsyl Brazil av Terry Gilliam och beklämmande nog fyra matskedar inälvor och blod à la Hannibal av Ridley Scott.

Lägg i en mixer, kör på högvarv och gör alltsammans på norska.

Voilá: Den brysomme mannen av Jens Lien.

Den vemodiga stämning som vilar över Den brysomme mannen är, liksom scenografin som frammanar den, gripande och suggestiv.

Det finns flera möjliga tolkningar av den här filmen. Den är ett slags fantasteri med science fiction-inslag och den är en metafor med inslag av fantasteri, förmodligen en metafor för det själsdödande livet i de gråtristaste av de gamla öststaterna och/eller en metafor för den moderna tidens alienering i det känslolöst anonyma, sterila samhället och/eller – mer långsökt, så förmodligen inte – en metafor för en tillvaro efter döden. Eller en metafor för varje människas totala ensamhet och/eller verklighetens ogripbara natur och/eller något helt annat. Eller alltsammans på en gång. Eller något i den stilen.

Vad, hur och varför står alltså inte helt klart, men den som har läst science fiction-författaren Philip K. Dick, och är bekant med hur bräcklig verkligheten ofta är i hans verk och hur lätt det går revor i den och hur fullständigt känslolösa det ultrasterila samhällets medborgare lätt blir, har större förutsättningar än de flesta andra att spekulera sig fram till vad Den brysomme mannen egentligen handlar om och vilket tema den gestaltar.

I sig ligger det förstås inget fel i att en film ger utrymme för flera tolkningsmöjligheter. Ur den synvinkeln är Den brysomme mannen på sitt sätt rekommendabel. Vad som känns mindre rekommendabelt är att filmen förefaller vara så uppenbart influerad av ingredienserna i receptet ovan att man kan bocka av dem, en efter en, när man ser den.

Därför känns Den brysomme mannen inte helt oväntat som ett förbluffande mångfacetterat plagiat.

Kört genom en mixer.

På norska.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 svar to “DEN BRYSOMME MANNEN av Jens Lien (2006)”

  1. Simen sandvik Says:

    plagiat? At en film er inspirert av annen film eller annen kunst har vel ikke noe med plagiat å gjøre. Alle kunstnere har forbilder som er platformen de bruker for videre å utvikle sine egne ideer. Det er klart Den brysomme mannen er inspirert av andre filmer og litteratur. Men du kan ikke kalle den et plagiat av 10 filmer? Er sanger fra annen etasje et plagiat fordi Roy andreson har lånt mye fra Aki Kaurismekki eller Tati? (At du tar Sodenbergs pinlige svake film ”Kafka” som eksempel er et hån mot en film som Den brysomme mannen. DBM er en orginal film som ja fint kan defineres under en eksistensialistisk genre. Denne filmen står klart på egne ben og behandler sine temaer på en ikke konkluderende måte. Åpner for flere tolkninger samtidig som den er ganske så klar. Kanskje du ikke har sett den ordentlig og vært mer opptatt av overflaten.

  2. Moviehead Says:

    Kafka anser jag personligen vara Soderberghs främsta verk, men med tanke på vad du säger om den skulle jag kunna citera dig – ”Kanskje du ikke har sett den ordentlig och vaert mer opptatt av overflaten”.

    Att någon inte delar ens uppfattning behöver inte betyda att den personen inte har tagit del av verket, inte har egen tankeförmåga, eller på något annat sätt har en bristfällig åsikt. Det betyder bara att den personen har en annan åsikt än du och din åsikt är inte nödvändigtvis den enda rätta i hela världen.

    Så intill dess du hyfsar till din attityd avslutar jag diskussionen här, men med att säga att jag tror du behöver läsa min recension en gång till för att förstå vad jag verkligen säger. Det är alltså en positiv recension, om du inte märkte det.

    Kör hårt,
    Bellis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: