VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET IGEN! av Kjell-Åke Andersson (2008)

VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET IGEN! av Kjell-Åke Andersson (2008)
Med Rolf Skoglund, Claire Wikholm, Mikaela Knapp, Gustav Berg, Magdalena in de Betou, Jacob Ericksson, Robin Stegmar, Ellen Mattsson, Sissela Kyle, Johan Glans, Sofia Ledarp, Anders Ahlbom, Ulf Kvensler, Dennis Önder, Urban Eldh

Originalet är en kultklassisk TV-film från 1980, regisserad av Kjell Sundvall. Nästan trettio år senare får man för sig att göra en uppföljare, med samma båda huvudrollsinnehavare.

Det där med uppföljare är för det mesta en väldigt dum idé, så även i det här fallet. Fast dumheten i idén kan mildras avsevärt om man gör uppföljaren med ett annat anslag än man gjorde originalet, så att den inte blir en ren upprepning av förlagan. Och det har man faktiskt gjort den här gången, för Vi hade i alla fall tur med vädret igen! spelar mot en tragisk klangbotten som nästan helt saknas i originalets slapstickartade fars. I den nya filmen är det hopplöshet snarare än komisk korttänkthet som leder till de många (inte alltid farsartade) fiaskon som kantar semesterresan och den stigande ålderns desperata försök att klämma några sista droppar ur livet medan vännerna faller i graven i stället för åsnelik envishet som får framförallt Rolf Skoglund att envetet fortsätta, till varje pris.

Till det kommer att man som tittare överrumplas av de plötsliga och storslagna scenerna i ödsligheten i Lappland, som lämnat all komik bakom sig och i stället koncentrerar och påtagligt gestaltar filmens underliggande tragedi, dess vemodiga klangbotten – och den trovärdiga ensamhet där ett avskytt husdjur, barnbarnets råtta, plötsligt blir ett tröstande och älskat sällskap.

Några av slapstickscenerna är å andra sidan generande överdrivna – i synnerhet slagsmålet mellan tonårstjejen och kaninen Lilla Skutt på Kolmården – och delar av intrigen lika påklistrad som den av nära nog nödvändighet alltid blir i filmer vars uttalade syfte är att få oss att skratta åt rollgestalternas dumska.

Fast den här gången skrattar man inte så ofta. Dels för att många av de farsartade inslagen är tama alternativt generande överdrivna, dels för att man möjligen grips mer av tragedin i alltsammans.

Det verkligt oförvägna skulle ha varit att ta steget fullt ut och tillverka en uppföljare som var en tragedi, utan komiska inslag.

Då hade filmerna om att vädret var bra inte bara kunnat fungera som illustrationer till de båda klassiska teatermaskerna – Vi hade i alla fall tur med vädret igen! skulle kanske till och med ha blivit en sevärd film.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 svar to “VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET IGEN! av Kjell-Åke Andersson (2008)”

  1. Jessica Says:

    Det är något med svenska sommarkomedier som gör mig lätt illamående eller i alla fall pinsamt berörd, något får mig att fundera över om det här med att vara svensk verkligen är något att yvas över. Filmer där man förväntas skratta åt att någon drattar i vattnet i Göta kanal eller i någon annan båtmiljö. Men vad vet jag, det är kanske mig det är fel på. Jag har aldrig haft någon sprudlande humor, eller i vart fall inte av det slag som serveras i den här sortens filmer. Jag har svårt att föreställa mig att jag någonsin kommer att se denna film. Det är så mycket annat som står på kö just nu.

  2. Moviehead Says:

    Jo, jag vet. Svenska komedier blir väldigt ofta framkommenderad buskis med mycket ramla i vattnet-flabb från en Janne ”Loffe” Carlsson som rullar med ögonen hela tiden, oklart varför. Den mer lågmälda men i mitt tycke mycket roligare sorts humor man ser framförallt i till exempel brittiska TV-serier – To the Manor Born, Jeeves & Wooster (med Laurie/Fry) – saknas så gott som helt på rörlig bild i Sverige, där det mer sällan är eleganta replikskiften som är roliga men väldigt ofta att någon drattar på ändan i silltunnan.

    Samtidigt kan jag inte låta bli att komma med anmärkningen att din kommentar att du undrar om det är något att yvas över att vara svensk faktiskt är mycket svensk. I Sverige är det ju en komplimang när man säger till någon att han/hon är osvensk, och något motsvarande har jag aldrig hört talas om i något annat land över huvud taget.

    Den här filmen ska du förstås strunta i att se om läget inte är fullkomligt desperat, något i stil med att du strandsatts i en ödestuga i Värre Lappland och den enda film som finns att titta på i stugan innan fjällräddningen kommer om tre veckor är just Vi hade i alla fall tur med vädret igen!. Låt mig gissa att du i så fall skulle hålla ut i säkert femton dagar, men sedan skulle du nog titta på den trots allt. Utan att bli särskilt uppmuntrad.

    Kör hårt,
    Bellis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: