KONSTGJORDA SVENSSON av Gustaf Edgren (1929)

KONSTGJORDA SVENSSON av Gustaf Edgren (1929)
Med Fridold Rhudin, Brita Appelgren, Weyler Hildebrand, Karin Gillberg, Georg Blomstedt, Sven Garbo, Richard Lund, Ernst Brunman, Ludde Juberg, Einar Fagstad, Tor Borong, Ruth Weijden, Maja Jerlström, Louise Eneman-Wahlberg, Robert Jonsson, Eric Malmberg, Emil Johansson, Ernst Samuelsson

Skratt kan som bekant vara mycket olika. Min granne i Grekland skrattar som en skriande åsna, vilket i just Grekland, där åsnor är vanliga, kan få folk att tro att grannen faktiskt har en åsna hemma i lägenheten. Fridolf Rhudin, däremot, hade ett varmt, personligt skratt som var mycket sympatiskt. Och han hade ett uttrycksfullt ansikte, med ganska udda utseende – ur den synvinkeln påminde han väldigt mycket om Stan Laurel, på svenska känd som Halvan. Men där upphör likheten, för Fridolf Rhudin var en betydligt mer sofitiskerad komiker än Stan Laurel. Eller han gjorde i alla fall mer sofistikerade filmer.

Under en tid då Stan Laurel och Oliver Hardy, och för den delen Charlie Chaplin, gjorde filmer som gick ut på att folk fick tunga saker i huvudet eller gick rakt in i plankväggar, vilket mycket fort slutar vara särskilt roligt, gjordes i Sverige Konstgjorda Svensson, en underfundig komedi med förvecklingar som bland annat stammar ur att två kvinnor och en råtta alla heter Mary. Som idé är ju redan det rätt originellt och genomförandet i Konstgjorda Svensson gör den originella idén rättvisa. Åthävorna är inte stumfilmsaktigt stora, de är komiskt sofistikerade.

Fast så är Konstgjorda Svensson strängt taget inte heller en stumfilm, utan Sveriges första egentliga ljudfilm. Men liksom med den amerikanska motsvarigheten The Jazz Singer av Alan Crosland, som kom två år tidigare, är det bara enstaka sekvenser i filmen som har ljud, medan resten är stumfilm. Med andra ord ett slags mellanting, en hybrid, men det första lyckade svenska försöket (om än det är något av en definitionsfråga – det hade gjorts experiment med ljudfilm tidigare även i Sverige).

Dessutom och lite oväntat är Konstgjorda Svensson en science fiction-film. Fridolf Rhudins rollgestalt har uppfunnit en styro-eter, en apparat med vilken man kan styra flygplan (dubbelvingade, naturligtvis) nedifrån marken, något som kanske inte oväntat kommer väl till pass i filmens dramatiska upplösning. Den sortens futuristiska apparat gör faktiskt filmen till science fiction rent definitionsmässigt, även om det utan omsvep ska medges att den förstås inte är det tematiskt.

Som modern tittare måste man säga att det är befriande med den stundtals godmodiga, lågmälda humor som genomsyrar Konstgjorda Svensson och som inte skadeglatt går ut på att folk oavbrutet ska göra sig illa genom att få plankor i ansiktet eller snubbla ned i djupa hål i marken.

Mycket minnesvärd är inte minst den överraskande mimsången mitt i filmen, i form av uppvaktningen av en av de tre Mary (inte råttan).

Med ljud.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: