BLADE RUNNER av Ridley Scott (1982)

BLADE RUNNER av Ridley Scott (1982)
Med Harrison Ford, Rutger Hauer, Sean Young, Edward James Olmos, M. Emmet Walsh, Daryl Hannah, William Sanderson, Brion James, Joe Turkel, Joanna Cassidy, James Hong, Morgan Paull, Kevin Thompson, John Edward Allen, Hy Pyke, Kimiko Hiroshige, Robert Okazaki, Carolyn DeMirijan

Det finns två problem med kultklassikern Blade Runner.

Det första problemet är att en tänkvärt spekulerande science fiction-film med ett relevant tema som går att behandla endast inom science fiction-genren, och till yttermera visso en film som bygger på en roman av Philip K. Dick (romanen heter Do Androids Dream of Electric Sheep?, på svenska som Androidens drömmar), även den … så tröttsamt … måste anfrätas av ett antal osannolikt omtumlande actionsekvenser. Var det verkligen nödvändigt? Slutuppgörelsen ser ut som slutuppgörelsen i vilken film som helst med Bruce Sylvester Arnold Schwarzenegger Stallone Willis. Med undantag av att det regnar, förstås.

Och det är strängt taget det andra problemet. Det regniga stadslandskapet, hämtat direkt ur film noir-genren och påklätt en framtidskostym. Ett problem som samtidigt inte är ett. På sätt och vis. Stadslandskapet i den här framtidsskildringen är så enastående suggestivt att det i princip tar över huvudrollen. Fast det är nästan omöjligt att som tittare inte gång på gång komma att tänka på filmen Ridley Scott gjorde före Blade Runner. Alltså, Alien. Som nog är den första film i historien där rymdskeppet i en framtid som är så avlägsen att rymdfart blivit en vardaglig företeelse är trovärdigt skamfilat, nedgånget och hoptejpat. Det är väldigt suggestivt. Problemet är att rymdskeppets interiör i Alien ser nästan precis ut som stadens exteriör i Blade Runner. Och när man kommer inomhus, i stadens fallfärdiga, sedan länge övergivna hyreshus där bisarra människospillror nu bosatt sig, är det lätt att få för sig att de helt enkelt plockade över rekvisitan från Alienstudion, spikade om den lite och körde på med den igen. För det ser ju nästan likadant ut.

Men om man bortser från de här båda omständigheterna, och i själva verket anammar den senare eftersom stadslandskapet som sagt är suggestivt, innehar Blade Runner förmodligen distinktionen av att vara den mest lyckade av alla Philip K. Dick-filmatiseringar (fast jag har inte sett alla, så jag ska inte svära på att jag verkligen tycker det). För faktum kvarstår att temat som kretsar kring när en konstgjord människa – en android – blir levande och jagmedveten på riktigt och därför bör ha samma människovärde som en biologisk människa är och förblir intressant och ännu mycket aktuellare idag, när vi kommit ännu mycket närmare den sortens maskin än när filmen gjordes.

Fast det är väsentligt att inte se originalversionen av filmen, utan antingen the director’s cut eller den andra specialversionen, vad de nu kallar den. Eller om det finns två. I vanliga fall skulle jag i princip aldrig säga något sådant, men i det här fallet stämmer det. För slutet i originalversionen är en påklistrad råttsvans som kommer farligt nära att paradoxalt motsäga hela den film som föregått det och som dessutom är sockersött lyckligt, vilket även det är en paradoxal motsägelse i sken – eller snarare mörker – av den ödesmättat dystra berättelse fylld av förtvivlan som filmen gestaltat.

Håller man bara allt det här i minnet känns det inte alls orimligt att Blade Runner kommer att kännas minnesvärd när man sett den.

Både för sin möjligen inte fullgångna men dock intelligenta behandling av temat och sitt suggestiva stadslandskap.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 svar to “BLADE RUNNER av Ridley Scott (1982)”

  1. HB Says:

    Bellis; Intressant inlägg!
    Då jag för första gången såg Bladerunner satt jag ganska oberörd i salongen, och undrade ”Är det här verkligen bra?”. Tyvärr dröjde känslan av att ha sett en Noir-pastisch (en sådan pastisch man gör när man inte har något att säga på allvar). Jag förknippade den inte med ”Alien” eftersom jag aldrig gillade den filmen: jag somnade på pressvisningen eftersom det inte hände något.
    Däremot såg jag stora likheter med ”Apocalypse Now” där en sorts ”Bladerunner” (= mördare, Dolkrännare) sänds in i ett märkligt, ofta surrealistiskt (urtids)landskap satt att spegla människans inre världar, för att mörda en överlägsen motståndare. Ljus, ljud och dialog förstärkte känslan av dessa likheter (det fanns långt flera: ”fasorna längs vägen” och utvecklingen/förändringen Deckard genomgår osv. T o m en dödsskjutning minner i utförande, syfte mm om scenen där Willard i ”Apocalypse” fullbordar massakern på en civil båtbefolkning. För att inte tala om slutet: skuggspel i moderna tempelruiner (”Bladerunner”) och Angkor Wat (”Apocalypse”), ljussättning och kontakt mellan antagonisterna som till sist förstår varandra och såväl Batty som Kurtz levererar sina sista ord på liknande sätt.
    När jag väl sett ”Alien”, inte hela, men ändå i vaket tillstånd, och läst mig till att den är inspirerad av Joseph Conrads ANDRA bok ”Lord Jim” kan likheterna mellan ”Mörkrets Hjärta” och ”Bladerunner” möjligen antas vara verkliga. Hursomhelst – jag var inte imponerad. Överlastad med leksaker, men med fin stad och roller som gjorts minst lika bra tidigare var mitt omdöme om ”Bladerunner”. Sedan hände det oväntade.
    jag såg om filmen flera gånger, i takt med att jag vistades i miljöer som alltmer kom att påminna om dem i filmen – ljus- reklamen, asiatiska inslag. Jag flyttade till märkliga, främmande höghuskvarter…Sedan köpte jag soundtracken. Därefter filmen.
    Och när jag väl hamnade i Asien kändes miljöerna bekanta.

    Jag har fortfarande inte kommenterat skådespelarinsatserna eller allt det andra filmen består av. Jag väljer att beskriva hur upplevelsen av att ha sett filmen förändrades över tid.
    I motsats till dig, Bellis, har jag faktiskt inte mycket till övers för
    de andra versionerna av filmen, utan tycker det är helt OK med det påklistrade, söta slutet. Orsakerna är främst att a) det är kul när någon undkommer sitt öde för en tid b) det faktiskt kvittar! Det är ändå en Noir-inspirerad (den är inte Noir) film som jag inte tar på större allvar än t ex den tecknade ”Cool World” och om den slutar bra tänker jag ”Jaha, kul för dem!” Filmen är ju inte riktigt!
    Men jag ser den. Oftare förr än nu kanske. Men den går än.
    Liksom de olika soundtrack-inspelningarna jag har. Och i en föränderlig värld, bland laboratorier, nudlar och nedgångna miljöer kan jag känna igen mycket, och tycka att denna 40-talsfilm hade en del att säga om världsutvecklingen. Synd att man kanske inte får leva och uppleva 2027. But then again; who does?
    (Regards till Sean Young, bättre i ”Love Crimes” men med intressant look, och fin som sårbar, ledsen replikant. Emmet Walsh som klassisk snutchef. Och Edward james Olmos, som gör en bra roll på ett diskret sätt.)

  2. Jessica Says:

    Jag älskar den här filmen innerligt. Det är en av mina favoritfilmer över huvud taget faktiskt, där just miljöerna spelar en stor roll. Det ständiga mörkret och regnet (som kom till mest av budgetskäl…)
    Jag vet att du inte är lika begeistrad och blev glatt överraskad att den här texten ändå var såpass positiv.
    Inspirerad av Johan Fricks underbara anförande på Eurocon häromåret tillbringade jag förra julen med att bland annat läsa en fruktansvärt tjock bok om allt du inte behövde veta om inspelningen av Blade Runner. Helt fantastisk. Ingen detalj är för liten för att inte analysera. Och sen såg jag dokumentären på sådär fyra tmmar. Förutom att jag läste boken och såg om filmen såklart. Och efter denna omgång var jag ingalunda trött på filmen, tvärtom, den blev mig nog ännu lite kärare nu. Ibland är det ju så. Ju mer man vet och ju mer tid man tillbringar med en viss film, ju mer kommer man att uppskatta den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: