Archive for the ‘CUBE’ Category

CUBE av Vincenzo Natali (1997)

februari 23, 2010

CUBE av Vincenzo Natali (1997)
Med Nicole de Boer, Nicky Guadagni, David Hewlett, Andrew Miller, Julian Richings, Wayne Robson, Maurice Dean Wint

SPOILERVARNING

Jag kommer på mig med att sakna Samuel Beckett.

Cube påminner inte så lite om hans minimalistiska dramer och till och med en del av hans psykologiskt insiktfulla, underliggande skeenden finns antydda här, men utvecklas aldrig förrän filmen schematiskt förfaller till dels tydligt utmejslade standardrollfigurer och dels förutsägbar action enligt mallreceptet. I synnerhet i slutet. Ärligt talat, vem förväntar sig att Maurice Dean Wints vid det laget sinnessjuka rollfigur verkligen dör när de andra tar död på honom och vem förväntar sig att han (trots att det är oförklarligt i sken av kubens konstruktion) inte enligt skräck/actionfilmens standardiserade intrigtabell plötsligt ska dyka upp och börja mörda?

Med manus av Samuel Beckett skulle det här ha kunnat bli en autentiskt storslagen film. Men då skulle förstås även dess metaforiska dimension ha varit så mycket mer uttalad och att någon enda skulle ha lyckats ta sig ut ur kuben skulle förstås inte ha kommit på fråga, eftersom kuben är våra i alla fall stundtals klaustrofobiskt instängda vardsagsliv där de otaliga rummen i sin tur är de lika otaliga plikter och föväntningar och normer som håller oss fångna i en tillvaro av ständiga måsten och där döden av och till gör sig påmind. Alternativt skulle någon ha tagit sig ut ur kuben även i Samuel Becketts version, men betydelsen skulle ha varit rakt motsatt den i filmen som den nu ser ut – att ta sig ut skulle ha varit liktydigt med självmord.

Kuben.

Ja, för den här filmen handlar om ett antal människor som inte känner varandra men som alla plötsligt vaknar upp i ett litet kubformat rum med sex luckor – en i varje vägg och en i golvet och en i taket. Varje lucka leder till ett nytt, identiskt rum, några dock utrustade med dödsfällor. Nu gäller det att genom att ta sig från rum till rum hitta ut ur den väldiga kub som i sig innesluter de tiotusentals kubformade rummen.

Metaforen för den tröstlösa vardagstillvaron tränger stundtals tydligt upp till ytan, främst i kraft av inställningen hos David Hewletts väl spelade rollfigur. Med Samuel Beckett vid manusspakarna skulle den ha kunnat bli spektakulär, eftersom Cube redan som det är – i och med upplägg och scenografi – är metaforiskt suggestiv utanför ramen för sin egen i slutändan formelmässiga intrig. Bortser man från de stereotypa rollfigurerna och den förutsägbara intrigen ger Cube i sig utrymme för något helt annat, något mycket mer – något som skulle ha kunnat realiseras, om än inte med någon större lätthet.

Det är däremot lätt att drabbas av cineastiska dagdrömmerier. Manus av Samuel Beckett, regi av Andrei Tarkovskij eller Peter Greenaway.

Fast allt sådant därhän så är Cube i regi av Vincenzo Natali en bättre science fiction-film än det stora flertalet, trots att ansatserna till tankeinnehåll förblir just ansatser och snabbt ersätts av actionsekvenser och ett ytligt, psykologiskt samspel mellan vad som i allt väsentligt är endimensionella staffagefigurer. Man får ge något slags eloge för idén, i alla fall, och modet att våga göra en science fiction-film som inte består av en cirkusparad av exploderande specialeffekter.

Kör hårt,
Bellis