Archive for the ‘FROM RUSSIA WITH LOVE’ Category

FROM RUSSIA WITH LOVE av Terence Young (1963)

april 9, 2010

FROM RUSSIA WITH LOVE av Terence Young (1963)
Svensk titel: Agent 007 ser rött
Med Sean Connery, Lotte Lenya, Eunice Gayson, Daniela Bianchi, Pedro Almendariz, Robert Shaw, Lois Maxwell, Desmond Llewelyn, Bernard Lee, Anthony Dawson, Walter Gotell, Vladek Sheybal, Peter Madden, Francis De Wolff, Nadja Regin, Aliza Gur

Det är Eunice Gayson. Inte Maud Adams.

Som varit Bondbrud två gånger, alltså. Jag har aldrig sett någon skriva om det någonstans och själv upptäckte jag det inte förrän nu, när jag såg om From Russia With Love för kanske tredje eller fjärde gången. Jag har inte tänkt på det tidigare. Men den första Bond-filmen, Dr. No, och den andra, From Russia With Love, är väl sammanlänkade.

Maud Adams är visserligen med i både The Man With the Golden Gun av Guy Hamilton och Octopussy av John Glen, men det finns två invändningar mot att hon ska ha varit Bondbrud två gånger.

För det första är hon inte regelrätt Bondbrud, i alla fall inte i Octopussy. Där är hon skurken. Men till det kommer att hon, till skillnad från Eunice Gayson i rollen som Sylvia Trench, inte spelar mot Bond. James Bond.

Sean Connery.

Fast även om allt detta stämmer är det också ett exempel på den sorts recension man i normala fall består en James Bond-film. Här på Kinematografi finns en genomgång, i form av recensionen av Dr. No, av vad som utgör en James Bond-film. Läs den nu. Friska upp minnet.

Och när det är gjort, övergår vi till From Russia With Love…

…som skiljer sig från alla andra James Bond-filmer. Som *film* betraktad kan den vara den bästa i serien. Om det även gör den till den bästa av James Bond-filmer är inte lika självklart, eftersom en James Bond-film bör innehålla alla de intrigelement som räknas upp i nollnollsju-punktslistan i recensionen av Dr. No.

Å andra sidan inser jag att ska man rekommendera en enda James Bond-film till någon som i övrigt inte är intresserad av den här sortens visserligen humoristiskt självdistanserade men dock actionfilmer, så blir det From Russia With Love – som i stället är en elegant thriller.

Jag kom flera gånger på mig med att tänka på Alfred Hitchcock. Hela den långa tågresan i From Russia With Love, där nerverna spänns alltmer för varje minut som går och där tågets roterande hjul flera gånger ligger infällda i en bild av en karta för att visa hur tåget rusar fram över kontinenten, är i princip en hedersbetygelse till Alfred Hitchcock. Ett direkt citat följer därpå, när Sean Connery springande över en bergsplatå jagas av en flygande helikopter. Scenen är direkt hämtad ur Alfred Hitchcocks förmodligen förnämsta film, North by Northwest. I original föreställer den Cary Grant jagad av ett växtbesprutningsplan på ett majsfält. Det känns talande att Cary Grant ursprungligen var påtänkt som James Bond men själv ansåg sig för gammal och tackade nej, varför rollen i stället gick till den då i filmvärlden nästan helt okände Sean Connery.

From Russia With Love, den andra av James Bond-filmerna, saknar många av de standardkomponenter som i princip och till helt nyligen ingått i alla filmer i serien, men är en elegantare och trovärdigare thriller. Den är inte alls så självdistanserad som de övriga, men å andra sidan stundtals autentiskt både exotisk och nervpåfrestande. Scenerna från Konstantinopel känns exotiska än i denna dag, besöket i zigenarlägret är både färgstarkt och väldigt mycket James Bond, tågresan är utan tvivel en av filmhistoriens stora, mycket välspelade thrillersekvenser och när de övriga actioninslagen – jakter med helikopter och motorbåt, följda av mordförsök – inträffar känns de alla betydligt trovärdigare än motsvarande scener i de övriga Bond-filmerna. Eftersom From Russia With Love – med sin eleganta signaturmelodi, sjungen av Matt Monroe, och sina utsökta förtexter (inte oväsentliga i sammanhanget) – är just en trovärdig thriller snarare än en självdistanserad action-extravaganza.

Här görs ingenting som en välutbildad kommendörkapten och hemlig agent, eller för den delen professionella skurkar, inte faktiskt skulle kunna göra. Och intrigspelet känns, om man accepterar S.P.E.C.T.R.E., övertygande även det. Det här är kalla kriget. Det här är västvärlden mot Sovjetimperiet. Det här är de båda sidornas säkerhetstjänster i oupphörlig kamp mot varandra.

Och det här är Sean Connerys egen favorit bland James Bond-filmerna.

Och som om det inte vore nog spelas den utsökt motbjudande, i hemlighet avhoppade chefen för ryska säkerhetstjänsten S.M.E.R.S.H. – Rosa Klebb – av Lotte Lenya. Ja, den Lotte Lenya. Sjörövar-Jenny från Tolvskillingsoperan, en gång gift med Kurt Weill. Den Lotte Lenya vars insjungning av en av världshistoriens autentiskt stora sånger, Mack the Knife, måste sägas vara det original mot vilka alla andra ska jämföras. Och i de flesta fall befinnas vara undermåliga.

Och vad James Bond-filmerna beträffar befinnes nästan – om än inte riktigt – alla vara undermåliga i jämförelse med From Russia With Love.

Kör hårt,
Bellis

Annonser