Archive for the ‘FURY’ Category

FURY av Fritz Lang (1936)

april 3, 2009

FURY av Fritz Lang (1936)
Med Spencer Tracy, Sylvia Sydney, Edward Ellis, Walter Brennan, Bruce Cabot, Walter Abel

SPOILERVARNING

Att spela en vardaglig människa som blir psykotiskt manisk, av oresonligt men välgrundat hämndbegär, är förmodligen något av det svåraste som finns att göra trovärdigt. Det är lätt att spela över. Få av oss har känt på det viset, få av oss vet vad det innebär. Humphrey Bogart sa om Spencer Tracy att allt Spencer Tracy gjorde såg så naturligt ut. Det fanns inget skådespeleri. Och det är förstås den största komplimang en skådespelare kan få. Det märks inte att han skådespelar. Jag har svårt att tänka mig någon skådespelare som mer förtjänar den komplimangen än Spencer Tracy.

I Fury, vars tema är det psykotiska hämndbegäret, orsakat av pöbelns oresonliga mordlust, gör han en rollprestation som är svåröverskattad. Med väldig övertygelse är han – han spelar inte – till en början den vanlige, hygglige medborgaren, en enkel man utan stora anspråk. Med väldig intensitet är han – han spelar inte – därefter den psykotiskt hämndlystna, närmast djuriska människan, besatt av sitt begär och villig att offra allt för att tillfredsställa det. I det här fallet genom att få tjugotvå människor avrättade. För ett mord de har begått, men i själva verket inte har begått. Mordet på honom själv.

Och det är inte märkligt att en film som är så tematiskt och psykologiskt komplex, och samtidigt så hypnotiskt gripande, är regisserad av Fritz Lang. Få regissörer har gjort filmer som med sådan kraft och samtidigt med så gripande – för att inte säga gastkramande – intriger så övertygande lyckats gestalta människor på den yttersta gränsen – i olika bemärkelser – som Fritz Lang. Dr Mabuse, der Spieler. M. The Big Heat. Och naturligtvis Fury.

Fury utforskar de djupaste, svartaste delarna av det mänskliga psyket, både hos den väldiga, av vansinne gripna pöbeln och hos den psykotiskt hämndlystna individen. Den gör det i en intrig som griper tittaren med isande kyla och tvära men trovärdiga, överraskande kast som ställer allt tittaren dittills trott sig veta på huvudet. I bästa bemärkelse är Fritz Langs Fury en film vars intrig gestaltar temat, fullt ut. Och i bästa bemärkelse är Fritz Langs Fury en film med ett tema som ställer frågor de flesta av oss inte ens vill tänka på, därför att svaren ofta är för ohyggliga. Fury ger en del av svaren och den ställer ytterligare frågor. Och den är samtidigt en thriller på en nivå som slår luften ur lungorna på tittaren.

Inom alla konstformer är de verk som upprättar en standard som sedan ofta eftersträvas mycket få. Inom filmkonsten är Fury ett av de verken.

Spencer Tracy brister inte en sekund. Det är som vanligt svårt att säga hur han egentligen gör det, eftersom han inte gör det – han är det. Som Humphrey Bogart sa. Han är – som i nästan varenda film han någonsin gjorde – sin rollfigur så fullständigt att man inte har en aning om att han agerar. Hans register var snart sagt outtömligt och de motpoler han så väl, och med så till synes självklara medel, gestaltar här är av ett slag som man bör skatta sig lycklig över att få möjlighet att uppleva.

Men här finns fler skådspelarinsatser som är beundransvärda. Edward Ellis, enastående övertygande som dels den omutbare, rättfärdige sheriffen, dels den människa vars brister slutligen kommer i dagen när han av rädsla för att bli sin hemstads paria överger sina ideal. Walter Brennan, en skådespelare som nästan alltid spelade samma slags roll, men som är så charmig att man varje gång bara ger upp inför honom. Och Sylvia Sydney, stundtals för lättviktig, men blixtrande när hon ger uttryck för först oresonlig skräck och, senare i filmen, ohygglig sorg, besvikelse och vrede, i en svårspelad blandning.

Fritz Langs scenväxlingar, hans sätt att berätta, hans sätt att föra intrigen framåt, är hypnotiskt. Han släpper inte greppet om tittaren, det finns ingen andningspaus. Det gör det nästan aldrig i hans filmer. Fritz Lang var lika mycket av hypnotisör som filmregissör.

Fury är en av tidens stora filmer. Så här gestaltar man ett tema. Så här väver man en intrig. Så här gör man tematiskt komplex film vars intrig lägger tittarens nerver utanpå huden. Och som inte släpper taget en sekund.

Inte en sekund.

Kör hårt,
Bellis

Annonser