Archive for the ‘MAKTENS RUS’ Category

MAKTENS RUS av Claude Chabrol (2006)

september 5, 2011

MAKTENS RUS av Claude Chabrol (2006)
Originaltitel: L’ivresse du pouvoir
Med Isabelle Huppert, Francois Berléand, Patrick Bruel, Marilyne Canto, Robin Renucci, Thomas Chabrol, Jean-Francois Balmer, Pierre Vernier, Jacques Boudet, Philippe Duclos, Roger Dumas, John Arnold, Jean-Christophe Bouvet

Skillnaden är så uppenbar att den slår emot en. I framförallt fransk film finns en realism i intima scener som känns absolut äkta och som för det första så gott som alltid saknas i amerikansk film och för det andra mer sällan görs lika bra i annan europeisk film. Jag menar inte primärt sexscener, även om de ofta också är mer realistiska i fransk film (som i Betty Blue – 37.2 på morgonen av Jean-Jacques Beineix), utan scener där något annat utspelar sig i till exempel intimiteten när ett par har gått och lagt sig. För det mesta är sådant filmiskt konstlat och lite ställföreträdande pinsamt på vita duken, men i Maktens Rus fungerar det perfekt. Här finns en sovrumsscen – utan sex, men med ansats till – som känns helt naturlig och självklar. Detsamma gäller andra scener mellan mannen och kvinnan som utgör filmens äkta par, inklusive uppbrottet. Det här ser ut som naturligt hemliv, som naturliga gräl, som naturligt intima situationer av olika slag, och inget är konstlat och framförallt inte glamoröst. Det ser ut som om Claude Chabrol har låtit ställa in kameran i sina rollfigurers verkliga vardag.

Det gör det i resten av filmen också. Isabelle Huppert är fullständigt övertygande som den ambitiösa domaren och i det maktspel som försiggår kring henne när höjdarna hon håller på att sätta dit snärjer henne i intriger känns även filmens övriga rollgestalter trovärdiga. Liksom intrigen, som faktiskt ser ut som om man filmat en verklig, vardaglig tillvaro och valt att behålla de scener som på något sätt kretsar kring det man intresserar sig för i de här människornas liv och klippt bort resten. Därmed är intrigen inte fullt så rak och fullt så enkel som den ofta är på film, utan ligger närmare den verkliga tillvarons komplexitet och mångspretighet. Det kan möjligen vara frustrerande för tittare som vill ha en berättelse med början, mitt och slut i gängse mening och där inga av det verkliga livets lösa trådar fortfarande dinglar när filmen är slut. Maktens Rus är en annan sorts film. Den är ett utsnitt ur vår tillvaro, där även överambitiösa människors motivationer kan förändras över tid och där människor kan förändras, och där människorna är viktigare än den historia som berättas.

Samtidigt kan jag inte tycka annat än att Maktens Rus är ganska blek. Det är inte en film som gör särskilt starkt intryck och jag skulle bli förvånad om jag minns den om ett par år.

Man brukar kalla Claude Chabrols Vännerna – Le Beau Serge – för den första filmen i den franska nya vågen, men sådant kan alltid diskuteras. Vad som inte kan diskuteras är att Claude Chabrol var en av de stora företrädarna för den franska nya vågen och som sådan är han av stor, filmhistorisk betydelse. Maktens Rus är en film som uppvisar nya vågens realism, men den är inte längre en nyskapande film. När den gjordes var nya vågen inte längre ny och hade redan kommit att sätta sin prägel på stora delar av framförallt europeisk filmkonst, och därför är Maktens Rus något av en kanske lite trött upprepning av ett credo men samtidigt en sevärd film.

Fast Claude Chabrols storhet är den inte någon av de främsta exponenterna för.

Kör hårt,
Bellis