MINORITY REPORT av Steven Spielberg (2002)
Med Max von Sydow, Peter Stormare, Steve Harris, Neal McDonough, Patrick Kilpatrick, Jessica Capshaw, Richard Coca, Keith Campbell, Kirk B. R. Woller, Klea Scott, Frank Grillo, Anna Maria Horsford, Sara Simmons, Eugene Osment, James Henderson, Jessica Harper, Fiona Hale, Tom Cruise
Minority Report bygger på novellen The Minority Report av science fiction-författaren Philip K. Dick. Det är naturligtvis därför dess premiss är så både fantasieggande och rent ut sagt smart. Jag minns inte om jag har läst just den novellen, även om jag läst mycket av den utmärkte Philip K. Dick, men vågar ändå påstå att även de oväntade intrigvändningarna kan spåras dit. Fast i ärlighetens namn måste sägas att de oväntade intrigvändningarna faktiskt inte är särskilt oväntade om man sett några tjog kriminalfilmer som bygger på oväntade intrigvändningar, för det finns inte särskilt många otväntade intrigvändningar man kan göra i den typen av berättelse, i science fiction-format eller ej, och det är ju alltid den rollfigur som det är meningen att man inte ska tro är den skyldige som visar sig vara den skyldige. Så det är alltså inte särskilt svårt att räkna ut på förhand vem den skyldige är.
Något annat som inte heller är svårt att räkna ut på förhand är att en science fiction-film från USA, antingen den bygger på en novell av Philip K. Dick eller ej, är drabbad av ett ohyggligt långt och fullständigt onödigt segment av fullständigt omtumlande osannolik och generande överdriven action. Det segmentet fanns naturligtvis inte där i novellen, eftersom det helt saknar relevans för idéinnehållet, men måste finnas där enligt regel nummer 1A i Hollywoods handbok för hur man gör science fiction-filmer. I alla fall i upplagan av handboken som kom efter Star Wars, 1977. Och sedan dess har någon ny upplaga inte utkommit.
Det är lätt att förutsäga vem den skyldige är i Minority Report. Det är lika lätt att förutsäga att man kommer att bli katatoniskt uttråkad av det halvtimmeslånga actionflimret. Liksom det är lätt att förutsäga att något mer inte finns att säga om denna film.
Även om det förtjänar att påpekas en gång till att Philip K. Dicks premiss, idén om pre-kriminalpolisen, är suggestiv och intelligent.
Det skulle filmatiseringen av hans novell också ha kunnat vara. Om den gjorts någonstans där man inte måste följa handboken för hur man gör science fiction-filmer i Hollywood.
Kör hårt,
Bellis
Kinematografi 