Archive for the ‘PRECIOUS: BASED ON THE NOVEL PUSH BY SAPPHIRE’ Category

PRECIOUS: BASED ON THE NOVEL PUSH BY SAPPHIRE av Lee Daniels (2009)

mars 4, 2010

PRECIOUS: BASED ON THE NOVEL PUSH BY SAPPHIRE av Lee Daniels (2009)
Titel i Sverige: Precious
Med Gabourey Sidibe, Mo’Nique, Paula Patton, Mariah Carey, Sherri Shepherd, Lenny Kravitz, Stephanie Andujar, Chyna Layne, Amina Robinson, Xosha Roquemore, Angelic Zambrana, Aunt Dot, Nealla Gordon, Grace Hightower

INFÖR OSCARSGALAN 2010
Nominerad i följande kategorier: Bästa film, Bästa regi, Bästa kvinnliga huvudroll (Gabourey Sidibe), Bästa kvinnliga biroll (Mo’Nique), Bästa manuskript efter förlaga (Geoffrey Fletcher), Bästa klippning (Joe Klotz)

SPOILERVARNING – AVGÖRANDE DELAR AV INTRIGEN AVSLÖJAS!

Precious känns som ett utställningsföremål. Eller Gabourey Sidibes huvudroll gör det. För filmen saknar strängt taget intrig. Den föreställer bara Gabourey Sidibe i en rad olika vardagssituationer, som alla uppvisar vilken bottenlöst eländig tillvaro hon som svårt överviktig tonåring lever i ghettot Harlem på Manhattan. Tillvaron är emellertid eländig av många fler skäl än den svåra övervikten. Hon har blivit våldtagen av sin far. Som givit henne två barn. Och HIV. Och hennes mor misshandlar henne. Försöker till och med mörda henne och hennes nyfödda andra barn genom att kasta en tv på dem genom trapphuset, när de sitter på bottenvåningen efter det att Gabourey Sidibe med barnet i famnen dråsat ned för trappan. Efter ett våldsamt slagsmål med just modern.

Jo, som sagt. Det är elände. Så mycket elände, i själva verket, att filmen som socialrealism slår knut på sig själv. För trots att tillvaron i Harlem förvisso utan tvivel ofta är mycket svår, känns det inte sannolikt att fler än en mycket liten minoritet av invånarna får så många hårda slag av livet som Gabourey Sidibe i den här filmens många sinsemellan delvis osammanhängande vardagssituationer. Slagen livet utdelar staplas på varandra och var det så här hemskt för ens en mycket liten minoritet av invånarna i Harlem skulle stadsdelen snart ligga övergiven och öde.

När man i all välmening i spelfilmens form vill framföra angelägna budskap är det lätt att gå i den gamla fällan att ta i så mycket att filmen blir kontraproduktiv. Den motverkar sitt eget syfte. Därför att den öser på med så mycket budskap i form av till exempel elände att den inte längre är socialrealistisk, utan hamnar i sfären orealistisk socialrealism.

Precious är ett mycket bra exempel på en film som fallit huvudstupa i den fällan.

Kör hårt,
Bellis