Archive for the ‘SHUTTER ISLAND’ Category

SHUTTER ISLAND av Martin Scorsese (2010)

mars 1, 2010

SHUTTER ISLAND av Martin Scorsese (2010)
Med Lionardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Max von Sydow, Michelle Williams, Emily Mortimer, Patricia Clarkson, Ted Levine, John Carroll Lynch, Christopher Denham, Elias Koteas, Bree Elrod

SPOILERVARNING – INTRIGEN DISKUTERAS ÖPPET (MEN AVSLÖJAS BARA DELVIS)

De bästa versionerna av Shutter Island är Witness for the Prosecution av Billy Wilder och Sleuth av Joseph L. Mankiewicz. Inte för att de båda filmerna, eller de många andra betydligt sämre av samma slag, har några större likheter med varandra eller med Shutter Island, men en sak förenar dem på ett mycket grundläggande plan – den överraskande intrigen har huvudrollen.

I Witness for the Prosecution och Sleuth görs det här enastående väl och mycket omtumlande. Shutter Island känns som en mycket trött upprepning av en nu sedan länge välkänd formel. Formeln där intrigen är huvudpersonen, därför att intrigen tar nya, hisnande vändningar. Inget är vad det först verkar vara och tittaren hisnar när det visar sig hur det egentligen ligger till. Varpå det visar sig att det inte ligger till så heller och intrigen därför tar ytterligare en omtumlande vändning.

Tre minuter in i Shutter Island förstod jag att det bisarra, gotiskt skräckromantiska sinnessjukhuset på den isolerade ön ute i havet förstås var en verkstad för experiment på människor. Att verksamheten leds av gamla nazister från koncentrationslägren är en så trött klyscha att den borde ha dött av sömnsjuka för minst trettiofem år sedan, men den håller sig alltjämt flämtande vid liv och kan därför pricksäkert listas ut i förväg varje gång.

Fast jag insåg det nog lite för tidigt, för det var tydligen meningen att det skulle komma som något slags överraskning när det avslöjas av Lionardo DiCaprio (nominell huvudrollsinnehavare) fyrtiofem minuter in i filmen. Fast då betydde det att det skulle komma en överraskande intrigvändning till, för annars vore ju filmen slut där.

Den andra intrigvändningen är svårare att förutse, men det beror på att den är så brutalt enfaldig att den är direkt förolämpande. Omtumlande för att den är så omtumlande osannolik. Så dum. Sedan tar det skonsamt nog bara några minuter innan filmen rinner ut i sanden med ytterligare en liten, mycket obetydligare intrigvändning.

När jag såg Shutter Island begick jag ett av de stora cineastbrotten och släppte duken med blicken tre gånger för att titta på klockan. Tyvärr kunde jag inte hjälpa det och kan bara till mitt försvar säga att jag verkligen var massivt uttråkad.

Fast för att vara en Martin Scorsese-film är Shutter Island fullkomligt överraskande ur en helt avgörande synvinkel.

Inte ett enda huvud träffas av en pistolkula och exploderar i ultrarapid i närbild!

Inte. Ett. Enda.

Kör hårt,
Bellis