Archive for the ‘TEN THOUSAND B.C.’ Category

10.000 B.C. av Roland Emmerich (2008)

december 5, 2010

10.000 B.C. av Roland Emmerich
Titel i Sverige: 10000 BC
Med Steven Strait, Camilla Belle, Cliff Curtis, Joel Virgel, Affif Ben Badra, Mo Zinal, Nathanael Baring, Mona Hammond, Marco Khan, Reece Ritchie, Joel Fry, Kristian Beazley, Junior Oliphant, Louise Tu’u, Jacob Renton, Grayson Hunt Urwin, Farouk Valley-Omar, Boubacar Babiane

Både titeln och dvd-omslaget låter förstå att 10.000 B.C. är en film som utspelas på stenåldern. Och för stenåldern hyser jag en väldig fascination och även om jag normalt inte har några större problem med att lägga band på min lust att se specialeffektsspektakel, viker jag gärna ett par timmar åt en trovärdig, välgjord stenåldersfilm. Inte för att det finns någon enda förutom Jean Jacques Annauds suggestivt trovärdiga Kampen om elden, men i alla fall. Man slutar ju inte hoppas.

Det visar sig mycket omgående – omedelbart, faktiskt – att det hoppet inte på minsta vis infrias av 10.000 B.C. Förbluffad kunde jag inom loppet av filmens första tio minuter konstatera en rad omständigheter som grusade absolut varje förhoppning:

– de föregivna stenåldersmänniskorna är mycket uppenbart västerlänningar från 2000-talet, inte bara för att en av dem bär en sjal från Versace utan för att de hyser våra värderingar och lever i enlighet med våra normer, talar ett språk lika rikt och mångfacetterat som engelska (när man hör närmare efter *är* det faktiskt engelska, om än med tillgjort halvskandinavisk brytning som innehåller ekon av Indiens hobson jobson) och dessutom visar sig vara lika utpräglat ädla som 1800-talsromantikens förfinade, fullständigt fiktiva idealhjältar och dito hjältinnor. Med andra ord, en bombastisk variant av familjen Flinta utan den självdistanserande humorn.

– det visar sig rätt snart att det trots angivet årtal inte är stenålder på riktigt, för plötsligt dyker folk med svärd av skimrande stål upp och plockar stenåldringarna som slavar. Men det blir bättre än så, för slavjägarna kommer från något som är misstänkt likt det gamla Egypten sett i en skrattspegel och vi får veta att pyramiderna byggdes med hjälp av mammutar, som släpade upp alla stenarna till toppen.

– mitt i allt detta utspelas den drypande sentimentala kärlekshistoria som i ogenerad stöld från Iliaden visar sig kunna samla och ena väldiga härskaror som drar i strid mot de hemska slavjägarna, det vill säga egyptierna som har mammutar som husdjur.

– och förresten, stenåldershjälten kan prata med sabeltandade tigrar som ser ut och rör sig som om de tittat över från den senaste Disneyfilmen. Slåss mot dem, som på dvd-omslaget, gör han dock inte. De är jättekompisar, han och de sabeltandade tigrarna från den senaste Disneyfilmen.

Jag är rädd att jag skulle kunna göra den här uppräkningen väldigt mycket längre, men det skulle bara förstöra det mycket lilla nöje som återstår för dem som inte har sett 10.000 B.C. och av någon anledning planerar att göra det, eftersom det enda utbyte man rimligen kan ha av den här besynnerliga filmen är att bland alla tradiga actionsekvenser där stenåldringarna visar sig vara inkarnationer av Indiana Jones allihop är att fnittra åt de bedövande löjliga påhitt av nötaktig enfald som ställer sig på lång rad och bara väntar på att bli utpekade av en regissör och ett filmteam som uppenbarligen har tappat allt omdöme, all sans och förnuft.

Egentligen är baksidestexten på dvd-omslaget mycket rättvisande. Där står det bland annat så här:

”Denna mäktiga filmberättelse berättar historien om den första stora hjälten (Steven Strait) och denne bergsjägares ödesmättade färd för att rädda sitt hjärtas dam (Camilla Belle), som blivit bortrövad av slavjägare.”

Just det trettiotalsaktiga ”sitt hjärtas dam” känns talande, för det enda man med mycken vänlighet och tolerans kan se den här filmen som är något slags trettiotalsmatiné för tolvåringar, om än med sabeltandade tigrar från en Disneyfilm för småbarn.

Fast texten har mer att förtälja:

”De bländande specialeffekterna visar honom i hårresande handgemäng med sabeltandade tigrar och förhistoriska rovdjur av alla de slag.”

Uttrycket ”hårresande handgemäng” förstärker med emfas det rättvisande intrycket av söndagsmatiné från trettiotalet, men bortsett från det är påståendet en ren lögn. Han slåss inte alls mot de sabeltandade tigrarna utan pratar som sagt med dem, men däremot slåss han mot mammutar. Och några papputar. Och de var inte rovdjur. Fast, förresten, han slåss mot fåglar också. Och visst, fåglar äter ju maskar, så dem kanske man kan betrakta som rovdjur.

Ganska anslående är att det extramaterial som finns på dvd:n innehåller en hel film om hur man vid inspelningen av 10.000 B.C. utgått från historiska fakta.

Kör hårt,
Bellis