Archive for the ‘THE BRIDGE ON THE RIVER KWAI’ Category

THE BRIDGE ON THE RIVER KWAI av David Lean (1957)

februari 26, 2011

THE BRIDGE ON THE RIVER KWAI av David Lean (1957)
Svensk titel: Bron över floden Kwai
Med Alec Guinness, Wiliam Holden, Jack Hawkins, Sessue Hayakawa, James Donald, Geoffrey Horne, André Morell, Peter Williams, John Boxer, Percy Herbert, Harold Goodwin, Ann Sears, Henry Okawa, K. Katsumoto, M. R. B. Chakrabandhu, Vilaiwan Seeboonreaung, Ngamta Suphaphongs, Javanart Punynchoti, Kannikar Dowklee

INFÖR OSCARSGALAN 2011
Historisk tillbakablick, belönades 1958 med Oscarstatyetten i följande kategorier: Bästa film, Bästa regi, Bästa manliga huvudroll (Alec Guinness), Bästa manuskript efter förlaga (Michael Wilson, Carl Foreman, Pierre Boulle), Bästa filmmusik (Malcolm Arnold), Bästa filmklippning (Peter Taylor), Bästa fotografi (Jack Hildyard). Nominerades även i följande kategori: Bästa manliga biroll (Sessue Hayakawa).

Scenen finns med i en science fiction-roman av John Wyndham, The Kraken Wakes. I alla fall tror jag det. Hur som helst minns jag den. Några engelsmän sitter och dricker eftermiddagste utomhus när de fasansfulla monstren närmar sig och engelsmännen genast inser att de inte har någon som helst möjlighet att fly. Men i stället för att gripas av panik sitter de lugnt kvar och fortsätter att dricka te och diskutera litteratur, tills de några minuter senare alla är döda. Därför att civilisationen, civiliserat beteende och mänsklig värdighet är oändligt värda att upprätthålla. Till varje pris och under vilka omständigheter som helst. På engelska är det en av betydelserna i uttrycket ”stiff upper lip”.

Detta är ett av de stora teman som genomsyrar The Bridge on the River Kwai. När de brittiska soldater som tillfångatagits av japanska armén kommer marscherande till fånglägret i djungeln, visslande den oförglömliga melodi som blivit ett av filmhistoriens mest slitstarka ledmotiv, utgör de en skara smutsiga trashankar, men de marscherar i snörräta rader och med högburet huvud. Okuvliga. Därför att något annat vore ovärdigt.

Den viljornas kamp som därpå dramatiskt utspelas mellan den japanske befälhavare som är fånglägerchef, Sessue Hayakawa, och den brittiske befälhavaren, Alec Guinness, är ett utslag av samma inställning. The Bridge on the River Kwan är regisserad av den brittiske regissören David Lean, och det är därför inte så Hollywoodenkelt som att den japanske befälhavaren är barbar och den brittiske befälhavaren civiliserad. De företräder båda två högstående men sinsemellan mycket olika civilisationer, med helt olika hedersbegrepp, helt olika syn på mänsklig värdighet. Den brittiske befälhavaren (lysande väl spelad – Alec Guinness gör en av sina paradroller) utstår ohyggliga plågor för att upprätthålla de västerländska, av FN statuerade krigslagarna och det i en fråga som strängt taget är en bagatell. Men han vägrar att ens i den minsta fråga, under några som helst omständigheter, ge avkall på vad han uppfattar som civiliserat beteende och mänsklig värdighet.

Men temat utvecklas. För Alec Guinness visar sig, i sin obevekliga, militäriska disciplin och helt i enlighet med den hederskodex som föreskriver att han till varje pris måste försvara Storbritanniens ära (läs: civilisationen), gå så långt att han rent konkret, tillsammans med mannarna under sitt befäl, byter sida. Av ren stolthet, och med uttalad ovilja att ta hjälp av de japanska soldater som står till hans förfogande, sätter han igång att utföra det väldiga arbete – att bygga bron över floden Kwai – som fångarna är beordrade att under mycket stark tidspress färdigställa åt japanerna.

Frågorna som The Bridge on the River Kwai ställer om vad mänsklig värdighet och civilisationens upprätthållande kan innebära, om de dras till sin yttersta spets, får ett oväntat men benhårt konsekvent svar i filmens slutreplik, som består av ett enda ord.

Temat är enastående väl behandlat.

Det här ser måhända, i somligas ögon, ganska högtravande intellektuellt och smalfilmsmässigt ut. Fast tror man det så känner man inte till David Lean. The Bridge on the River Kwai, som utspelas i Koreas djungler under andra världskriget, är även en storslagen, technicolorsprakande äventyrsfilm, den är *bio* i bemärkelsen vidunderlig matiné för vuxna. Stundtals, som under de allra sista minuterna, bjuder den på nästan outhärdlig spänning, den bjuder på oväntade förvecklingar, och den bjuder på hjältar som inte är Hollywoodaktigt osannolika utan tvärtom mycket trovärdiga. Därför att de inte är hjältar, därför att de är vanliga människor som under svåra omständigheter lyckas uppamma de oanade reservkrafter som krävs för att gå iland med ett företag som man själv kan anse är rena vansinnet, därför att det i grund och botten är meningslöst. Tydligast porträtteras den sidan av saken av William Holden, vars amerikanske, mycket mänsklige och berättigat krigscyniske soldat tvingas in i den lilla brittiska elitstyrka vars uppgift är att ta sig genom djungeln och genomföra det stora sabotaget. När saker och ting ställs på sin spets handlar han, delvis i strid med sin personliga och mer övergripande övertygelse, som han måste för att försöka genomföra uppdraget.

The Bridge on the River Kwai är ett storslaget äventyrsepos som utspelas mot en fond av kvalmig djungelhetta och outhärdliga förhållanden, och som för en gångs skull när det gäller den sortens filmer har något mycket väsentligt att säga om oss själva som människor, om mänsklig värdighet – och om mänsklig dårskap.

Kör hårt,
Bellis

Annonser