Archive for the ‘THE WOLF ON WALL STREET’ Category

THE WOLF OF WALL STREET av Martin Scorsese (2013)

mars 1, 2014

THE WOLF OF WALL STREET av Martin Scorsese (2013)
Med Leonardo DiCaprio, Jonah Hill, Margot Robbie, Matthew McConaughey, Ted Griffin, Kyle Chandler, Rob Reiner, Jon Bernthal, Jon Favreau, Jean Dujardin, Joanna Lumley, Christine Milioti, Shea Whigham, Katarina Cas, P. J. Byrne, Kenneth Choi, Brian Sacca, Henry Zebrowski, Ethan Suplee, Barry Rothbart, Jake Hoffman, Mackenzie Meehan, Bo Dietl, Jon Spinogatti, Aya Cash, Rizqan Manji, Stephanie Kurtzuba, Jordan Belfort

INFÖR OSCARSGALAN 2014
Nominerad i följande kategorier: Bästa film, Bästa regi: Martin Scorsese, Bäste manliga huvudroll: Leonardo DiCaprio, Bästa manliga biroll: Jonah Hill, Bästa manuskript efter förlaga: Terence Winter

Det ska vara väldigt, väldigt mycket. Och när det är väldigt, väldigt mycket ska det vara ännu mer. Och sedan ännu mer. Och så ännu mycket mer.

När Martin Scorsese får göra film, alltså.

I så gott som alla hans filmer är det som det ska vara väldigt, väldigt mycket av, och som det sedan ska vara ännu mer, och sedan ännu mer, och så ännu mycket mer av, huvuden som träffas av pistolkulor och exploderar i närbild. I ultrarapid.

Det har exploderat fler huvuden i Martin Scorseses filmer än i hela den övriga filmhistorien sammantagen.

Fast den här gången exploderar faktiskt inte ett enda huvud. För nu har Martin Scorsese, vilket känns mycket fräscht, fått för sig att göra en komedi. En syrligt sardonisk, träffande och stundtals mycket rolig komedi om livet på Wall Street – det vill säga börsmarknaden i USA. Och det här är bra, det är välspelat, det är underhållande – i en hel kvart. Eller möjligen hela tjugofem minuter.

Men så har ju Martin Scorsese sitt recept. Det ska vara väldigt, väldigt mycket. Och när det är väldigt, väldigt mycket ska det vara ännu mer. Och sedan ännu mer. Och så ännu mycket mer. I det här fallet kokain och diverse tabletter, prostituerade, och folk som blåser aktiesparare på pengar genom att köra på dem säljsnack som de inte kan motstå.

Det blir stundtals så överdrivet slapstickartat att Charlie Chaplin skulle ha blivit skamsen över sina återhållsamma gamla stumfilmer, med pajkastningarna, och då i synnerhet när Leonardo DiCaprio har tagit droger och kryper längs golv eller juckar flygvärdinnor i flygplan (med kläderna på, förstås, han är ju borta i skallen) och rullar utför trappor och kör bilar och stojar och hoppar och skriker och tjuter. Det är väldigt skojsigt, kanske. Men inte två och en halv timme in i en tre timmar lång film som bestått av att Leonardo DiCaprio tar droger och stojar och hoppar och skriker och tjuter… Förutom då att han ägnat sig lika mycket åt att säljsnacka aktier och ha fester med inhyrda prostituerade. Gång på gång på till slut väldigt tröttsam gång.

Mycket roligare är det faktiskt i de välspelade avsnitt med rapp dialog som ironiserar över och gör löje av de fanatiska börsmäklarna och deras omättliga girighet, och allt de är beredda att göra, och det liv de är beredda att leva, för att skaffa så mycket pengar som möjligt, utan att någonsin ha tid att göra något med dem, förstås, eftersom de när de inte sitter på sina flotta kontor och jobbar ihop pengarna är helt väck i huvudet på kokain och andra droger och omsorgsfullt förstör den tillvaro som består av flotta hus, flotta bilar, flotta fruar och flotta yachter.

Så att de blir av med alltsammans.

Rolig och träffande är en öppningsscen där Lionardo DiCaprio under en lunch med chefen första dagen på jobbet får en lektion i hur man gör för att lyckas i branschen. Liksom exempelvis den välspelade, av båda två, dialogen under mötet på lustyachten mellan Lionardo Di Caprio och Kyle Chandler.

Fast om man ser de båda partierna och filmens första om inte tjugo minuter så i alla fall halvtimme så har man sett hela filmen.

Resten består av väldigt, väldigt mycket mer och sedan ännu mer och sedan ännu mycket mer, tyvärr med undantag av de snärtiga dialogerna.

Kör hårt,
Bellis

Annonser