Om bio kontra dvd

Naturligtvis är dvd-eran en välsignelse. Helt plötsligt har merparten av filmhistorien blivit nästan enastående lättillgänglig och man kan när som helst se praktiskt taget vilken film som helst. Och inte bara på dvd, utan på mängder av kabelkanaler. Charmen med att se sig igenom filmhistorien genom att springa på Cinemateket i Stockholm kvarstår, men där blir man beroende av vad de väljer att visa. Liksom på bio. Och så måste man passa tiderna och ta sig dit.

Å andra sidan, hur makalöst ens hembiosystem än är går det inte upp emot att se en film på väldig duk i en stor salong. Ett av problemen med hembiosystemen är att de ofta är för väl tilltagna. Själv får jag nästan huvudvärk av en jättelik pro logic-anläggning med fem högtalare, för det normala vardagsrummet är alldeles för litet och har inte akustiken för den sortens ljudanläggning. Jag föredrar faktiskt att se film på dvd utan jätteanläggningen, på en vanlig tv och med dess inbyggda högtalare. Min bror, som har en jättelik hemmabio-anläggning, skulle vid ett tillfälle övertyga mig om alla dess fördelar och bad mig ta med någon favoritfilm som vi kunde testköra med. Så jag tog med mig Pandora’s Box av G. W. Pabst. Övertygelsen uteblev.

Och så tar det längre tid att se en film på dvd. För den hängivne cineasten kan förstås inte låta bli att spola tillbaka alldeles lysande scener och se dem flera gånger under tittandets gång och är det något man inte uppfattar, någon replik man missar, är det bara att gå tillbaka och se scenen igen, där och då, i ögonblicket. Vilket är svårare att åstadkomma på bio. Fast å andra sidan väller filmen inte över en på samma sätt som på bio. Är det en riktigt bra film gör det förstås nästan detsamma; intrycket lär bli överväldigande även om man ser den första gången på dvd. Men inte riktigt lika överväldigande. Film är och förblir bäst på bio.

Idealet, tycker jag, är att se filmen på bio första gången, och därefter på dvd när andan faller på. Om den gör det. Vilket inte är så ofta. Fast å andra sidan, som science fiction-författaren Theodore Sturgeon sa: ”Nittio procent av all science fiction är skräp. Fast å andra sidan är nittio procent av allting skräp.”

Kör hårt,
Bellis

Annons