Posts Tagged ‘Ebenezer Scrooge’

A CHRISTMAS CAROL av Robert Zemeckis (2009)

december 26, 2015

A CHRISTMAS CAROL by Robert Zemeckis (2009)
Svensk titel: En julsaga
Med (på sätt och vis): Jim Carrey, Gary Oldman, Colin Firth, Bob Hoskins, Steve Valentine, Daryl Sabara, Sage Ryan, Amber Gainey Meade

Jag tänker börja med att nämna den mest uppenbara onödiga nödvändigheten i den här filmen. Fullständigt onödig – faktiskt kontraproduktiv, eftersom den effektivt till stor del saboterar vad som annars är en i sitt slag inte oäven film – men betraktad som nödvändig av den leksaksverkstad i Hollywood som förestås av Mr. Visual Special Effects: den hårresande actionsekvensen. Och med hårresande menar jag skräckinjagande tråkig. Tittaren drabbas av akut katatoni, ett tillstånd som ytterligare förvärras av att den här actionsekvensen över huvud taget inte hör hemma i berättelsen om Ebenezer Scrooge och julens tre andar. Actionsekvensen inträffar under samvaron med den tredje anden – framtida julars ande – och är, om än med något annorlunda förtecken, i princip direkt kopierad från Indiana Jones and the Temple of Doom, närmare bestämt den långa sekvens där Indiana rullar runt i en gruvvagn på diverse hängande räls inne i ett grottsystem. Här är det varken räls eller grottsystem, utan bland annat en isklump, men principen är exakt densamma.

Den andra och till en början inte alls uppenbara men fullkomligt befängda nödvändigheten, om den kan ses som en sådan, är påståendet om alla de skådespelare som sägs agera i filmen. Det här är en film med tecknade figurer som datoranimerats. Man skymtar inte en riktig människa så långt ögat når och man skymtar ingen som ens avlägset ser ut som en riktig människa; alla ser ut som serietidningskarikatyrer av riktiga människor. Och inget fel i det, inte per se – man är i sin fulla rätt att tillverka animerade filmer om man nu tycker det är roligt, men det är ett geschäft att påstå att de då presenterar alldeles riktiga skådespelare i rollerna.

Vad det är frågan om, visar det sig, är något som kallas motion capture eller, om det är mer detaljerat, performance capture. Man låter en skådespelare röra sig och prata och i största allmänhet agera, och genom diverse tekniska finesser överför man sedan skådespelarens rörelser och mimik med mera på en tecknad figur som datornamieras i enlighet med dem.

Och det är förstås inte bara fullkomligt obegripligt onödigt, utan dessutom omärkligt, i alla fall i A Christmas Carol. Att någon enda människa, någonstans, skulle röra sig – eller ens *kunna* röra sig! – som figurerna i den här filmen är inte bara osannolikt, det är omöjligt. Så riktigt varför produktionsteamet valt att betala en lång rad skådespelare – några av dem mycket berömda och därför dyra i drift – för att de ska sprattla framför en kamera går inte att med någon rimlighet utröna. Man drabbas osökt av misstanken att skådespelarna i själva verket har betalat för att få vara med i ”rollistan” – av någon anledning – och kanske därmed finansierat filmen. Eller något.

Men, bortsett från de här båda monumentala tramsigheterna då?

Ja, bortsett från dem är A Christmas Carol en på många sätt förträfflig filmatisering av Charles Dickens lysande berättelse (som jag själv betraktar som en av världshistoriens bästa, alla kategorier). I stundtals svindlande suggestiva scener gestaltas såväl miljöer som andar och intrig, och A Christmas Carol skänks animerat filmliv.

Om man klippte bort den tradiga Indiana Jones-sekvensen, som saknar all koppling till filmen i övrigt, och slutade fåna sig med att här finns en rollista innefattande levande skådespelare, skulle jag tämligen förbehållslöst kunna säga att A Christmas Carol av Robert Zemeckis är en utmärkt film.

Så när man gör det, säger jag det.

Kör hårt,
Bellis

Annonser

A CHRISTMAS CAROL av Clive Donner (1984)

januari 6, 2015

A CHRISTMAS CAROL av Clive Donner (1984)
Svensk titel: En julsaga
Med George C. Scott, David Warner, Frank Finlay, Angela Pleasence, Edward Woodward, Michael Carter, Susannah York, Anthony Walters, Roger Rees, Caroline Langrishe, Lucy Gutteridge, Nigel Davenport, Mark Strickson, Joanne Whalley, Timothy Bateson, Michael Gough, John Quarmby, Peter Woodthorpe, Liz Smith, John Sharp, Danny Davies, Derek Francis, Brian Pettifer, Catherine Hall, Pat Rose, Kieron Hughes, Sasha Wells, Orlando Wells, Nancy Dodds, Ian Giles

Kalle Anka på julafton? Förvisso, men varje julhelg bör man helst också ta del av A Christmas Carol, i någon version. Själv anser jag att denna kortroman av Charles Dickens är en av världshistoriens i särklass främsta berättelser och någon julberättelse som är mer av julberättelse existerar helt enkelt inte. I allt sitt fascinerande fantasteri är den samtidigt en jordnära berättelse om allt det som gör julen till en så rörande varm och vacker högtid, och den slår aldrig över i sliskig sentimentalitet, som Charles Dickens berättelser annars alltför ofta gör.

Självklart har jag läst den, både i original och i svensk översättning. Men jag söker nästan varje jul en ny version och har därför sett A Christmas Carol uppförd som teaterpjäs två gånger, hört den som radioteater flera gånger (bland annat de båda lysande versioner som Orson Welles gjorde med sin The Mercury Theater på trettiotalet) och hur många filmversioner jag sett vet jag inte längre. Hur många som finns vet jag inte heller. Jag undrar om någon med säkerhet komplett lista ens står att uppbringa.

Den här julhelgen blev det TV-filmversionen från 1984, med George C. Scott i huvudrollen som Ebenzer Scrooge. Och det är enastående lyckat. Ebenezer Scrooge är en gestalt som är alldeles för lätt att spela fullständigt tvådimensionellt – först som enbart vresigt sur och misantropisk, sedan som den gemytligaste och snällaste av gamla farbröder. Scott gör i stället Scrooge genom att inte vara enbart den vresige misantropen ens från början – hans inneboende mänsklighet lyser då och då igenom, om än svagt, genom subtilt skicklig skådespelarkonst – men även genom att ibland, fullt naturligt, falla tillbaka då och då under umgänget med julens andar, eftersom det är sådan han också och framförallt är och har varit så länge även om han gradvis under berättelsens gång veknar och blir mänskligare. Jag förundrades i scen efter scen av med vilken naturlighet George C. Scott spelar, ur den synvinkeln att han lyckas göra Scrooge alldeles trovärdig, vilket inte alltid är fallet när A Christmas Carol filmatiseras. För berättelsen i sig spelar det strängt taget mindre roll om Ebenezer Scrooge spelas sterotypt, eftersom A Christmas Carol inte är en djuplodande karaktärsstudie utan en berättelse om den välvilja och glädje julen innebär, men det skadar sannerligen inte med en skådespelare av George C. Scotts kaliber, som förlänar berättelsen en dimension den saknar även i Dickens original. Jag menar, George C. Scott är så bra att man finner honom alldeles trovärdig trots att han talar bred amerikanska i ett verk så urbrittiskt som en berättelse av Charles Dickens.

Produktionen är storslaget både realistisk och julsagoaktig, med miljöer och interiörer från 1800-talets London som känns väldigt mycket Charles Dickens och utomordentligt brittiska. Till det kommer att även de andra rollerna är välbesatta, kanske främst Bob Cratchits i form av David Warner. Möjligen tycker jag att Anthony Walters Tiny Tim ser lite för lungsiktigt dödssjuk ut med sitt likbleka ansikte och de svarta, dödskallehålsliknande ringarna runt ögonen, för som han dessutom har besynnerligt spetsiga små tänder väcker parveln nästan mer motvilja än medkänsla hos tittaren. Han kunde ha tonats ned något.

Fast det får bli en randanmärkning, för denna version av den främsta av julberättelser skänker tittaren den fröjd och glädje julen för med sig.

Kör hårt,
Bellis