Posts Tagged ‘Shirley Henderson’

TRAINSPOTTING av Danny Boyle (1996)

mars 26, 2013

TRAINSPOTTING av Danny Boyle (1996)
Med Ewan McGregor, Ewen Bremner, Jonny Lee Miller, Kevin McKidd, Robert Carlyle, Kelly Macdonald, Peter Mullan, James Cosmo, Eileen Nicholas, Susan Vidler, Pauline Lynch, Shirley Henderson, Stuart McQuarrie, Irvine Welsh, Dale Winton

Trainspotting blev något av en kultfilm till och med inom ”finkulturella” kretsar, vilket känns förbluffande eftersom den inte kan bestämma sig för vilket slags film den vill vara. En seriös och skrämmande film om unga, tunga heroinister? En skrattfestlig komedi om unga, tunga heroinister? En osmaklig komedi med ett par ton avföring och urin som mycket framträdande intrigingredienser? En film om de hårda villkoren för ungdomar i en fattig förort i Skottland, så där i största allmänhet? Och förresten, en talande detalj: hur kan det komma sig att en skotte som dessutom talar utpräglad, skotsk slang säger ”garbage” i stället för ”rubbish”?

Den här märkliga sörjan och bristen på riktning kan möjligen förklara intrigens osammanhängande och stundtals fullständigt osannolika lappverk. Robert Carlyle som den psykotiske misshandlaren, till exempel. Hur kommer det sig att han gång på gång, inför horder av vittnen inne på pubar, kan spräcka skallen på unga kvinnor med ölglas och med våldsam brutalitet sparka in ansiktet på manliga gäster utan att något någonsin händer? Finns det alltså inga poliser alls i Skottland? Eller för den delen i London, där han obesvärat fortsätter med verksamheten? Och hur kommer det sig att han efter ett väpnat rån inte kan visa sig utomhus, utom när han får nys om en bra knarkaffär och helt plötsligt inte bara kan visa sig utomhus utan resa land och rike runt som om inget hänt? Och hur kan den hårt nedknarkade Ewan McGregor efter två dagars avvänjning helt plötsligt vara högbetald fastighetsmäklare i London? Och hur kan samme Ewan McGregor bli livrädd för att han brutit mot lagen när han upptäcker att tjejen han gått till sängs med är en skolflicka, medan han inte tvekar att råna, göra inbrott och dagligen hantera stora mängder heroin, som han dessutom missbrukar?

Man kan fortsätta att ställa frågor av det slaget om Transpotting ganska länge, men de är förstås retoriska eftersom svar naturligtvis saknas. Där ingen tankeverksamhet förekommit finns heller inget tänkvärt att förmedla.

Och det gäller även på filmduken.

Frågan är vad filmen förmedlade till alla dem som samlades i kult runt den. Och den frågan är faktiskt intressant alldeles på riktigt.

Kör hårt,
Bellis

BRIDGET JONES’S DIARY av Sharon Maguire (2001)

september 12, 2010

BRIDGET JONES’S DIARY av Sharon Maguire (2001)
Svensk titel: Bridget Jones dagbok
Med Renée Zellweger, Colin Firth, Hugh Grant, Gemma Jones, Felicity Montagu, Sally Phillips, James Callis, Shirley Henderson, James Faulkner, Celia Imrie

Det är lite roligt, faktiskt, att Colin Firths rollfigur i Bridget Jones’s Diary inte bara heter Darcy i efternamn utan att Colin Firth faktiskt gör om sin roll från tv-serien Pride and Prejudice från 1995, en av många filmatiseringar av Jane Austens klassiska roman med samma titel. För det här är samme Mr. Darcy, med precis samma karaktärsdrag och samma beteende, om än i modern tid.

Fast resten av filmen är inte så rolig. Jo, förutom Renée Zellwegers replik till Colin Firth när de först träffas och hon häver ur sig att hon önskar att hon i stället för att gå på julmiddag hos sin mor kunde hänga med huvudet i toaletten som alla normala människor.

Jag är lite förbryllad när jag nu äntligen har sett den här filmen, för på sin tid blev Bridget Jones en visserligen mycket flyktig men dock närmast arketyp som kvinnor i min omgivning hänvisade till när de berättade om sina egna liv. Efter att nu ha sett filmen undrar jag varför, samtidigt som jag i och för sig förstår varför arketypen Bridget blev just så flyktig.

En sak till förbryllar. Renée Zellweger. Jag ska försöka att inte vara manchauvinistisk nu, men hur man än vänder sig är det väldigt svårt att komma ifrån att hon inte är någon klassisk skönhet. Hon är överviktig (som hon själv säger i filmen har hon en rumpa stor som Brasilien) och hon har små fettinbäddade ögon i ett grisrunt ansikte med stor näsa. Det känns inte alldeles sannolikt att hon skulle vara en så hett åtrådd sexdrottning som hon är i Bridget Jones’s Diary, särskilt inte i sken av att hon dessutom så gott som helt saknar utstrålning. Fast å andra sidan är det sympatiskt. Det är befriande att man då och då i filmer kan få se människor som inte ser ut som grekiska statyer men ändå är åtrådda. Fast i just det här fallet känns det bara inte trovärdigt.

Och förresten, det extra S:et i filmens titel, det som inte borde finnas där, finns faktiskt där när filmtiteln dyker upp i förtexterna. Så det ska tydligen finnas där.

Kör hårt,
Bellis