Om kampen mot tekniken

Den hängivne cineasten måste som recensent av och till försöka bortse från dusterna med tekniken och ge filmen som ska recenseras en rättvisande recension trots att det inneburit en enerverande kamp att se den.

När jag skulle recensera Ingmar Bergmans En lektion i kärlek här på Kinematografi la jag i min nyinköpta dvd från butiken Metropolis i centrala Athen i dvd-spelaren och började titta. Det gick utmärkt. Fram till scenen i tågkupén. Då stannade filmen gång på gång och dvd-spelaren ansträngde sig mycket synbart, närmast svettig, för att få igång den på nytt, men lyckades bara genom att hoppa över några minuter. Som jag då alltså missade. Jag försökte gång på gång, och något märkligt inträffade. Plötsligt kunde jag se hela scenen, men därpå dök samma krångel upp i nästa scen. Efter att ha gått tillbaka till början av filmen ett antal gånger och snabbspolat framåt, lyckades jag se även den scenen i sin helhet. Och så vidare. Samma sak, gång på gång, scen för scen.

Tills det plötsligt var i princip tvärstopp. I Köpenhamn. När Gunnar Björnstrand åker hem till Eva Dahlbeck för att hämta henne till hennes eget bröllop. Och därefter blev det fullkomligt omöjligt.

Det gick inte heller att byta dvd:n mot ett annat exemplar. Jag hade köpt butikens sista. Och förmodligen enda importerade, för Ingmar Bergman är inte veckans storsäljare på Metropolis i Athen. Han har inte en chans mot blåhudade utomjordingar, Bruce Willis och Spindelmannen.

Efter väldigt många fler försök gav jag upp. Och fick hjälp med att piratnedladda filmen. Jag hade betalat för den, men fått ett exemplar jag inte kunde titta på och inte kunde byta. Så jag ansåg mig ha rätt att kunna se och recensera den. Kostade gjorde den också, förresten. Nästan fjorton euro, det vill säga ungefär 140 svenska kronor.

I skrivande stund gör jag ihärdiga försök att se Elia Kazans A Face in the Crowd. Jag har kämpat med dvd:n, vars bild är stumfilmsaktigt flimrig och vars ljudspår är så katastrofalt att jag fått ta upp dialoglistan på Internet och läsa dialogen på datorskärmen. Jag har suttit och läst ett tjugotal repliker i förväg på skärm, tittat på scenerna där de fälls på tv:n, på nytt läst ett tjugotal repliker, tittat på scenerna där de fälls, och så vidare. Det är ett intressant sätt att se film och man tränger verkligen in i dialogen och missar inte ett ord, trots att man inte hör vad de säger i själva filmen.

Men tittandet blir även något ryckigt.

Så slog det mig. Jag kontrollerade om A Face in the Crowd finns utlagd på Internet. Det gör den. På YouTube. Och häpnadsväckande nog är bilden plötsligt glasklar och ljudet är tydligt om än mycket lågt, även uppskruvat på högsta volym. Det är inte helt lätt, men det går faktiskt att höra vad de säger. Med hörlurar kopplade till datorn.

Jag är, som syns på sidan Om nedladdning här på Kinematografi, emot piratnedladdning och emot att se filmer som olagligt lagts upp på Internet.

Men har jag betalat så har jag betalat. Och då har jag rätt att kunna se filmen. På den punkten borde dvd-tillverkarna skärpa sig ordentligt. De hjälper knappast upp sin egen sak genom att producera så undermåliga dvd-utgåvor att de inte är brukbara. I fallet Ingmar Bergman var det förstås bara mitt exemplar det råkade vara fel på, och det må vara hänt. I fallet Elia Kazan är det själva utgåvan det är fel på, och det må inte vara hänt.

Kampen går vidare. Jag lyssnar spänt. Om jag vinner följer snart en recension av Elia Kazans A Face in the Crowd.

Kör hårt,
Bellis