SEA OF LOVE av Harold Becker (1989)
Med Ellen Barkin, Al Pacino, John Goodman, Michael Rooker, William Hickey, Richard Jenkin, Paul Calderon, Gene Canfield, Larry Joshua, John Spencer, Christine Estabrook, Barbara Baxley, Patricia Barry, Mark Phelan, Michael O’Neill, Michael Fischetti
Stora städer gör någonting med människor. Inte med alla. Inte med dem som lever vad man kanske kan kalla en normal tillvaro, i alla fall inte i lika hög grad. Men de gör något med människor som är utsatta, som är ensamma, som kanske lever på nätterna i stället för på dagarna, som ser och upplever stadens inte bara bokstavligt utan även bildligt talat mörka sida. Människorna som sitter vid bardisken klockan 3 på natten, människorna som sömnlösa sitter hemma och stirrar ut över det nattliga stadslandskapet och gång på gång lyssnar på samma låt, människorna som vandrar längs de öde gatorna i nattmörkret.
Stora städer gör någonting med människor och det finns filmer som lyckas porträttera det så träffande att människor som städerna gjort något med känner igen sig. Människor som skyr starkt solljus men finner nattens mörker lindrande, människor som omgärdas av ensamhet till och med omgivna av vänner, människor som med sin av staden förvärvade cynism luttrade får sina misstankar om svek och ibland fara bekräftade gång på gång.
Sea of Love handlar om två sådana vinddrivna existenser.
Och det här är en smart film.
För den är dels en hårt åtdragen thriller om en seriemördare, dels en trovärdig och delvis våldsam kärlekshistoria mellan de båda vinddrivna existenserna, skickligt gestaltade av Ellen Barkin och Al Pacino – som båda, på olika sätt, är indragna i malströmmen som omger seriemördaren. En av dem kanske till och med är seriemördaren, vilket så småningom går upp för den andra av dem.
Det låter nog ganska banalt och det skulle det ha kunnat vara och det har det varit otaliga gånger på vita duken. Men som sagt, det här är en smart film. Den faller inte i den enkla fällan, utan koncentrerar berättandet på vad som händer mellan två människor som blir förälskade när ett i det närmaste oöverstigligt hinder i form av något så ohyggligt som seriemord reses emellan dem. För kriminalgåtan är sekundär, relationen mellan de båda vinddrivna existenserna primär.
Här finns ingen utväg i sötsliskig sötma, för det här är människor som staden har gjort något med. De lever inte vad man kan kalla vanliga, trygga liv. De vacklar båda fram i en kantrande tillvaro.
Sea of Love gestaltar samma tema som As Good as It Gets av James L. Brooks, med Jack Nicholson och Helen Hunt i huvudrollerna. Den gestaltar temat ur en helt annan synvinkel, men den handlar om samma sorts vinddrivna existenser, där det är framförallt mannen i parhalvan som lider av problem – alkoholmissbruk i Al Pacinos fall, tvångssyndrom i Jack Nicholsons – och kvinnan som är en ensamstående, hårt slitande mor med ett litet barn, en kvinna som i sin tur får hjälp av sin mor för att alls klara tillvaron. Det senare gäller alltså både Ellen Barkin och Helen Hunt.
Och båda de här smarta filmerna bär på ett löfte.
Om män och kvinnor som är så vinddrivna och rotlösa som dessa klarar av att slutligen ändå bli tillsammans och få förhållandet att fungera, så finns det hopp för oss alla.
Men jag säger om.
Kör hårt,
Bellis
Kinematografi 