MEET JOE BLACK av Martin Brest (1998)
Svensk titel: Möt Joe Black
Med Sir Anthony Hopkins, Claire Forlani, Brad Pitt, Jake Weber, Marcia Gay Harden, Jeffrey Tambor, David S. Howard, Lois Kelly-Miller, Jahnni St. John, Richard Clarke, Marylouise Burke, Diane Kagan, June Squibb, Gene Canfield, Suzanne Hevner
Jag har funderat en lång stund på hur jag ska inleda den här recensionen. Svårigheten består i att Meet Joe Black inte är en film utan fyra.
Det är inte ofta numera som Hollywood består oss med originella, nyskapande intriger. På den punkten överraskar Meet Joe Black med råge. Det känns omtumlande och glädjande.
(Fast innan vi går in på de fyra filmerna, en anmärkning: Meet Joe Black innehåller en scen jag aldrig sett på film tidigare. Det är numera mycket ovanligt. Den utspelas när Brad Pitt och Claire Forlani skils åt ute på gatan efter att ha träffats för första gången, inne på kaféet.)
En av filmerna i Meet Joe Black handlar om en far i övre medelåldern och hans komplicerade förhållande till sina båda vuxna döttrar. Han älskar dem båda men har en mycket uppenbar favorit, den yngre. Den här filmen är väldigt bra, i synnerhet som den svindlande begåvade Sir Anthony Hopkins spelar fadern och den för mig okända men mycket begåvade Claire Forlani spelar den yngre dottern. Marcia Gay Harden är också bra som den äldre dottern. Familjens inbördes relationer gestaltas och utforskas gripande och mycket känsligt.
En annan av filmerna i Meet Joe Black är en hårt vävd intrig om en företagsledare – Sir Anthony Hopkins igen – vars företag utsätts för en hänsynslös insiderattack av hans egen blivande svärson, den yngre dotterns fästman. Intrigspelet i företagets styrelserum är kärvt, övertygande och fängslande, inte minst som Sir Anthony Hopkins även i rollen som företagsledare briljerar. Se på hans kroppsspråk och hans minspel, hör på hans tonfall och diktion. Enastående.
En tredje film i Meet Joe Black handlar om en man som strax före sin 65-årsdag – återigen fadern och företagsledaren Sir Anthony Hopkins – får besök av Döden, som talar om att nu är det snart dags och den enda tid som återstår är den tid som den snart 65-årige mannen förmår intressera Döden som guide i de levandes tillvaro. Döden dyker inte upp i skepnad av Liemannen, utan i skepnad av den kostymklädde Brad Pitt, som därefter inte viker från Sir Anthony Hopkins sida. Det makabra anslaget är både kusligt och humoristiskt, och även om Sir Anthony Hopkins spelar skjortan av Brad Pitt når den senare i så extremt begåvat sällskap vissa egna höjder, dock i en tämligen enkel roll eftersom hans rollfigur är så reserverad.
Den fjärde filmen i Meet Joe Black handlar om hur Döden fullständigt oväntat blir huvudlöst förälskad i en ung, vacker kvinna – Sir Anthony Hopkins yngsta dotter. Det här är den mest absurda och minst lyckade av de fyra filmer som ryms i Meet Joe Black, för som tittare är vi hela tiden medvetna om att det är Döden som den vackra Claire Forlani sig själv ovetande i sin tur blir lika huvudlöst förälskad i och kysser och går till sängs med, vilket inte hindrar filmmakarna från att behandla romansen som vilken smetig Hollywoodromans som helst, med dämpad belysning och smäktande stråkar som ackompanjemang till kärleksmötena. Det känns sjukt. Mycket rimligare skulle ha varit att låta bakgrundsmusiken vara skärande atonal och ljuset smärtsamt strävt.
Fast sammantagna blir de fyra filmerna, som utgör den nästan tre timmar långa Meet Joe Black, originell och fängslande filmkonst. I bildspråk och berättarteknik följer de den vanliga standardmallen à la Hollywood, men det blixtrande originella i att låta fyra så disparata filmer löpa samman i en gör Meet Joe Black till en överraskande nyskapande film, särskilt som man faktiskt inte bara får intrigen att hålla samman alldeles förträffligt utan dessutom hinner med att utforska de fyra filmernas möjligheter och ro dem i hamn.
Alla fyra, men i en.
Och en av dem mindre lyckat, men tre av dem mycket lyckat.
Kör hårt,
Bellis
Kinematografi 